KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Skövde stad, Västergötland 1937

Gastkramning

Berättare: Fru Helene Carlsson (f. 1864)
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

När det blev fläckar på kroppen skulle det undersökas om det var gastkramning. På den onda lemmen skulle man med tumgrepp (tummen och pekfingret) mäta. blev det längre sista måttet var det gastkramning. Bot: De skulle då ta ett eldglöd och släppa 3 gånger mellan linnet och kroppen samt genom en trädring krypa tre gånger.

Socken Skövde stad
Landskap Västergötland
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Gastkramning

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Skövde stad, Västergötland

Husligt arbete

Mormor har berättat det från sin barndom i Hagelbergs församling. Ugnen fick aldrig vara tom; när där inte bakades skulle smörkärnan ligga där. Om hon bröt udden av en kniv kunde hon röra upp himmel och jord för att få tag i udden och denna lade hon noga längst in i ugnen. Hon kallade den udden för "ångerstål". Bondgummorna i hennes barndom förvarade ett par ka- kor från sitt bröllop av detta bröd tog de en bit och blötte upp och tog i julbaket var jul. En bit skulle bakas in i den lev som de hade i säabingen till våren då djuren fick den. Om de ville vara riktigt säkra på att få fin eld till baket skulle de skaffa tändved från tre olika ved- / Gustaf Andersson Husligt arbete 2 backar, sedan bakade ugnen jämt och brände ej brödet. Om de slog gressla i ugnstaket, så fick de hop- fallet bröd det baket. För att slippa mögligt bröd kunde man skicka med möglet till kvarnen genom att den som for dit tog biten och smusslade in i kvarnen när en annans säd höll på att malas. När de slog i jästen i brygden, skrek de som vid den värsta svinslakt, för ju mer de vrålade ju starkare blev ölet. Innan de lade korven i grytan, lät de den ett ögon- blick vara i eldslågan för sedan sprack han inte. Den trebenta ring som kokkärlen stod på fick aldrig vara tom, för då kom trollen och tjyvkokade om nätterna och stal suglet i boden så vida inte salt- baljan var "ställd under Guds lås". och korsad. När de fick ett nytt plagg eller nya skor i Hagelberg, skulle de först stötas mot något dött för annars / Gustaf Andersson Husligt arbete 3. riskerade man att dö själv under året. Om flickorna räknade sina vårtor så fick de reda på hur många slakt de skulle få vara med om som gifta. De räknade med att ej behöva vara med de år de gick i grosses. Ju hårigare manfolken var på kroppen, desto större fåra- lycka hade de på gården. När de gjorde kvastar fick det aldrig vara tre han- kar om skaftet utan två eller fyra.

1941 Läs sägen →
Skövde stad, Västergötland

Slåtter, skörd och tröskning

När slåttern skulle börja, fick men ej första dagen slå ända till kväll, för då skulle folk och fä komma att tröttna. Likaså fick inte husfadern ha med sista lasset att göra, för då föddes under året bara hankön i ladugår- den. Mormor berättade också att hon hört av de gamle att tre ax från vart gärde skulle vid skörden läggas un- der en jordfast sten. denna sten fick inte rubbas förrän nästa år vid skörden, då tre nya ax skulle dit, men denna sed var bortlagd när mormor var ung. Hon var född 1805.

1941 Läs sägen →
Skövde stad, Västergötland

Annandag jul (Staffansritt)

Min morfar berättade, att det var en sed i Våmb att pojkarna annandagen red Staffan, de red ur gård och i gård med början i Lillegården och så slutade de i Sveningsgården. Visan de sjöng var följande: Staffan var en stalledräng ja, stalledräng. Han vattnade sina fålar fem, i ra, i ra. Sjung hopp fallera, Gossar låt oss lustiga vara, en gång om året är jul bara, Sjung hopp fallera. De två de voro svarta, de voro svarta, / Gustav Andersson Våmb Visor 2. De voro smala och smärta De två de voro röda de voro röda, de tjänade för sin föda. Den femte han var apelgrå var apelgrå, den rider helge Staffan på. Nu rider vi till bondens vägg, till bondens vägg, det fryser isar i vårt skägg. Bonden han heter (namnet på den besöket gällde). ja etc. han ber oss alla stiga in. Gumman hon heter (namnet på husmodern) / Gustaf Andersson Våmb Visor 3. ja etc. hon bjur oss på det klara (söta, starka etc. det skulle rimma på hennes namn. Dottern hon heter (namnet på dottern) ja etc. hon bjur oss öl av kanna. Pigan heter (namnet på pigan) ja etc. hon bjur oss äpplen fina Nu vänder vi på bondens gård på bondens gård Vi komma åter nästa år. Ja färden den gick lustigt all ja lustig all nu för vi hästen in i stall i ra, i ra, sjung fallera

1941 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR