Transkriberad uppteckning

Vid Frykforsen fanns det en kvarn. När det var lugna sommarkvällar så spela Näcken där. Vi var två jäntor som gick dit en kväll för att vi skul- le få höra honom, men då spela han inte. En skulle ställa sig på bron, om en ksulle höra honom. - När en skulle ut i vattnet å bada, så skulle en skrika: "Far din var en ståltjuv, mor din var en nåltjuv, så långt som detta ropet höres skall du bindas från jord." Så kasta man en sten utåt vattnet. "Sjöråa" kunde di allt träffa på bortefter Fryken ibland. Ibland brukade di ta turer dit å meta. En gubbe hörde jag talas om som hade fått så många / stora abborar, att han inte såg sig god att frakta hem dem. Han bara drog upp undan för undan. Men när han skulle samla ihop dem så försvann di undan för undan allt eftersom han skulle ta dem. Han såg inte "Sjöråa" men han förstod att det var hon som hade hängt på. Det var för att narra honom. Sjöråa hade grönt hår. Hon var som ett fruntimmer. Det var inte så myc- ket tal på henne.