Transkriberad uppteckning

På ett ställe som hette Björed var en väldig gast. De blev gastar för att de inte fick ligga i vigd jord. Denne var begravd i ett gärde. De hade sänkt kärran och alltsamman för att han inte skulle gå igen. Han hette Ammon. Han börja ofta ropa väldigt där. Så frågte de en klok gubbe, om inte han visste något så han inte ropa’ där så. Gubben skulle ha en viss ersättning och så garanterade han, att Ammon inte skulle ropa på hundra år. Men efter det börja han igen, men när jag var barn var han försvunnen förstås. Min far var en gång ute med en äldre dräng och det ropa’ så förskräckligt. Så fråga han drängen vad det var för något. ”Tyst, tyst”, sa’ han, ”det är gasten”.