Transkriberad uppteckning

Ja, den hörde jag förstås. En Kristi himmelsfärdsnatt kom jag från stan och gick om Landvetter. När jag kom på Backa gärde var jag så trött och sömnig och så la’ jag mig där. Och när jag väl hade lagt mig fick jag höra ett förskräckligt jäm- rande som en människa vart riktigt i nöd. Då gick jag upp och när jag hade gått en bit blev det tyst. Så när jag kom bort till Stjärnås talte jag om det där. ”Jo”, sa mora i Stjärnås, ”det skall jag säga dig, det var gasten”, för jag visste först inte vad det var. ”När jag var liten och körde till stan”, sa’ hon, ”kunde jag få höra den mot oväder”. Så en gång jag var i Björed talte jag om det där. Då skratta de och sa’; ”Jaså, då hörde du Ammon”. Då talte gubben i Björed om, att i hans barndom var det en karl som gick ikring och så fick han ligga i deras lada en gång. Så när de kom dit på morgon var gubben död. Så körde de bort ’en till en kulle och den / kallar de Ammonkullen och det är borta vid @. Och det skulle la vara den gasten för i den gubbens barnaår hade han också hört’en. En natt gick jag härifrån och till Frölunda. Jag var väl en 16, 17 år och så gick jag över Lindome och Kållered. Och det var så mörkt när jag kom nära Kållered och där är ett hörne där är hemska berg på bägge sider och så skrek där en späd barnunge. Men jag vet inte vad det var för det var långt från hus, men det kan ju hända, att det var någon som gjorde av med en liten barnunge där. Gastar skulle vara döda människor antingen efter själv- mördare eller mördade. Vem vet hur den där Ammon hade dött som de hitta död i ladan. Han hade kanske tagit livet av sig. Jag har ock hört talas om, att gastarna förföljde folk riktigt. Det var en som bodde härnere. Det var visst från Bälinge han var kommen. Han var la 80 år när han dog och nu har han varit död i 50 år. Han talte om han var ute och gick, trötter var han också. Så la’ han sig och det var på ett ställe, där det / hade varit en galgbacke en gång i tiden., men det brydde han sig inte om. Det var en sån djärver karl. Så hedde han rocken över huvet på sig. Då fick han höra ett förskräckligt slags- mål. Så kom det en och lyfte på rocken och sa: ”Såg du hur ja dagga’n?” ”Ja” sa’ gubben, ”gå och dagga’n bättre!” och så var den andre å och så rök de ihop igen. Men då när han var gådder gick Nils också. Det var en gubbe här västerut som kom från stan, så när han var kommen en bit häruppe hörde han ett gräs- ligt levande. Och där var en sjö och det var på andra sidan. Så svor han till för han var så svår till och svära. Så hörde han hur något gav sig i sjön och kom upp på andra sidan och kom efter honom. Men han körde allt vad han orka’ och när han kom fram på gården sprang han in i fähuset, och just som han stängde dörra slog det till så hårt på döra. Hade han inte kommit in hade han fått det slaget.