Transkriberad uppteckning

Gastar var sådana som blev borta på sjön och som gick igen, därför att de inte kommit i kristen jord. Nere vid Amhult hade ett sådant lik blivit uppkastat ur sjön. Ingen brydde sig om att begrava det, utan var och en som gick förbi kastade några stenar på det. Men man fick ingen fred, för så fort det blev mot styggt väder gick gasten omkring och ropade nere vid stranden. Så till slut måste man ta och begrava liket, och sen blev det tyst. Några fiskare, som gått i land ute på en holme, fick där se en gast som låg och sov. De smög sig fram och tänkte binda gasten x. Men när de skulle binda hop / fötterna på honom gick det inte, för benen var inte lika långa. Då utropade en av fiskarna: "Hade jag haft min bile långe, skulle jag gjort dem like långe!" Min morfar träffade en gång på en gast, som bad att få komma med och bli förd hem till sin ö. Men morfar vågade inte ta upp gasten i båten. Om det fanns gastar på land, där man ville landa, så kom linorna, som kastades i land, farande tillbaka i båten. Om man pinkade på linan hjälpte det, då vek gastarna.