KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Mofalla, Västergötland 1937

Julafton

Berättare: Lantbr. hustr. Olivia Larsson, Svebråta, Mofalla
Upptecknare: Johan Andersson

Transkriberad uppteckning

Förr bar de in halm på julafton, och den låg på under julhelgen, och när de sen tog ut den, så dansa de omkring den. Det talade far om, men jag minns inte, vilken dag den skulle ut. Jag tror bestämt, att den skulle brännas opp sedan.

Socken Mofalla
Landskap Västergötland
Härad Kåkinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Mofalla, Västergötland

Spökeri

Och så var det, att såna som omkom i våde eller olyc- kor, om de visade sej, skulle man aldrig tala åt dem. Det var ett par i Ebbetorp, som brände inne. Det var karl och fruntimmer. Min morbror var hos dem och snickrade, och han upptäckte branden på natten. Han väckte dem och fick ut dem, men sen hade de gått in själva och blivit innebrända. De kom flera gånger till morbror sen om nät- terna. Till slut måste han tala åt dem. Då talte den ena om, att han skulle haft elva och den andra tretton år kvar att leva, och de fick ingen bestämmelse, innan de åren var ute utan fick fara. Detta hände när jag var tio år eller så. Klockare Eriksson i Mofalla skyllade de inte för gott. Min morbror talte om, att han tog ben och spik och kistor / och allt sånt på kyrkogården. Men så spökade det också när honom så uselt, så han kunde få springa ut på nat- ten i bara skjortan. – Gullringar och annat hade han hit- tat på kyrkogården och tagit med sej hem.

1941 Läs sägen →
Mofalla, Västergötland

Annandag jul

Natten mellan juldagen och annan- dagen var det lag ute, som stal jul- granarna vid portarna på somliga ställen. Sen bar de dem till andra ställen och satte opp dem, och så fick de brännvin för dem där. När de var ute och stal gra- nar, så kunde de också fodra kreaturen på ställena och skotta ut gödseln. Tyckte de inte om folket, så hävde de i stället in en massa gödsel, som djuren stod i sedan.

1937 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //