Transkriberad uppteckning

Och så var det, att såna som omkom i våde eller olyc- kor, om de visade sej, skulle man aldrig tala åt dem. Det var ett par i Ebbetorp, som brände inne. Det var karl och fruntimmer. Min morbror var hos dem och snickrade, och han upptäckte branden på natten. Han väckte dem och fick ut dem, men sen hade de gått in själva och blivit innebrända. De kom flera gånger till morbror sen om nät- terna. Till slut måste han tala åt dem. Då talte den ena om, att han skulle haft elva och den andra tretton år kvar att leva, och de fick ingen bestämmelse, innan de åren var ute utan fick fara. Detta hände när jag var tio år eller så. Klockare Eriksson i Mofalla skyllade de inte för gott. Min morbror talte om, att han tog ben och spik och kistor / och allt sånt på kyrkogården. Men så spökade det också när honom så uselt, så han kunde få springa ut på nat- ten i bara skjortan. – Gullringar och annat hade han hit- tat på kyrkogården och tagit med sej hem.