Transkriberad uppteckning

Flera gånger i min barndom kom det finnfolk och hälsade på i stugorna. Di var inte välkomna, men en vågade inte att köra ut dem heller. Mor kasta eld ur spisen efter den för att de inte skulle kunna trolla eller göra något ont. Om en gjorde kors med handen eller med kni- ven mot den en trodde om ont, så kunde han inte göra en något. Det var farligt att komma in i en ”vervel”. Så- dana kunde riktigt förvrida folk. Folk blev ”vänstersnodda”. Var farligheter i verveln. Di som ville befatta sig med att ta mjöl- ken från andra, tog ett strumpeband och knöt fast det i spisen och mjölkade. / Se’n om en gick och strök andras mjölkkor över ryggen så fick en tur till deras mjölk. Främmande personer fick inte gå in i ladu- gården, för en var rädd för att di skulle ta mjölken med sig. När trollpackan for till Blåkulla, så sade hon: ”Här ôpp och härut till helvetets port och samma väg tillbaka. Men drängen som låg och hörde på, skulle försöka fara efter. Han fick stanna i skorstenen om natten, för han sa inte som hon.