Transkriberad uppteckning

Maran var nåt som klämde åt, så en miss- te åen. När en ble ansatt skulle den som såg et slänga ett par byxor över en norrut, så släppte hon och man kunde se vad det var Den som önskade kunskapen om att bli mara skulle örja en katt, när han sen skulle ut på även- tur skulle han bara behöva jama som en katt, blev han osynlig. Men i sängen låg kroppen kvar och han luktade kattepess tills mara kom åter och tog kroppen i besittning. Töser, som ente kunde få nog av ett manfolk, förvandlade sig till mara och red karar som hon tyckte om, om det var fruntimmersmara som ri- dit en karl, så var pecken blå på morgon. Ilaka karlar gjorde sig också till mara, men / det var för att pina livet ur någon bra häst, som grannen hade. De töser som re mara på mannfolk, hade aldrig nåje hår på mutta. Om en karl hade varit ute och ridit kunde man få reda på det genom att besöka den man miss- tänkte, sov han då middag var det säkert han hade ridit på natta.