Transkriberad uppteckning

"Näcken han spelar på Karstorpa sjö", var början till en visa de sjöng när jag var barn, resten har jag glömt. Han sam på vattnet och spelade om kvällarna. Näcken kunde spela både på land och sjö. Han for ut på sjön så fort någon kom nära sjön. Han spelade och sjöng då i gläd- jen över ant vara frälst. Han kunde förvandla sig till vad som hälst fågel, fisk, djur eller människa. Sjöfrua såg de bara två gånger om året, om pingst, då skulle vattnet vara färdigt och om midsommar för då skulle hon bli brun. Sjöfrua var inte bara rädd om Karstorpa sjö, hela egen- domen vakade hon över och varnade om det närmade sig en olycka. Näcken skulle bindas när man badade. De motade / Ryd Johan Brandt Vattenväsen 2. honom med eker (båtar) som de rodde omkring med utanför badplatsen och skrämde undan honom medan de badade. De kunde också låsa fast honom och det gjorde de med en länk från en eka. Den som kastade sitt vatten i sjön när han badade blev evigt ovän med näcken och badade han ensam sedan kom han bort