Transkriberad uppteckning

Vi hade julgran bra tidigt, så jag minns den från min barn- dom. Jag hade äldre syskon, som hade tjänst i staden och de visste hur det skulle vara. Men julgranen som togs in i stugor- na var inte större än att den sattes i en stake och place- rades på bordet. Så var hon klädd med litet papper, pepparkakshjärtan, någon stor marknadskaramell och hem- stöpta ljus. Det var vanligt att sätta upp "julkärve" åt fåglarna. De skulle maten ha om jul. Den kärven var noga med, att han skul- le vara uppsatt före middag om julafton. När karlarna hade satt upp den, så kom de in och tog "julsupen" och dop- pade i grytan. Neken togs inte ned förrän på våren, när backen blev bar. Då repa en ihop halmen och bar till krea- turen. Om julkvällen var det de som satte ut mjölk åt tôm- ten, för de ville hålla sig väl med honom. / Om julkvällen gav mor kreaturen ett extra mål med hö, och om hon kunde plocka ihop litet bröd och sådant. När hon gav kreaturen, så sade hon: "Ät väl, trivs väl, lägg hullet på reva, det är julkväl i kväll." Se'n fick de nöja sig. Julkvällsbrasa brukade far tända. Den bestod av torr björk- ved. Så skulle träna resas och så fick de brinna ut som de ville. Ingen fick gå och röra i spisen om julkvällen, för om morgonen skulle det vara fjät i askan, och då skulle en se efter, om de gick inåt eller utåt. Gick de inåt, så tydde det på välgång, men gick de utåt, så kom en ut för något ledsamt i huset. Julhögar lades på bordet om julafton. Det var en för var person i huset. I högen var av alla sorter som bakats till julen. Det var vetebullar, grov och fin rågkaka, limpa el. vörterkaka. De döda kom om julnatten. Och de skulle smaka på all jul- maten. Så en fick inte duka av julbordet. Det skulle stå till fagnad åt de döda.