Transkriberad uppteckning

Det var en piga i Varnhem som sändes till berget för att häm- ta kreatur. På berget mötte hon en fin herre som lo- vade, att om hon tittade in inom bergadörren så skulle hon få all världens härlighet. När hon kom innanför dörren, så slogs denna igen och det lät som ett åskslag. Här var hon nu fången och behandlades väl så att hon lovade att gifta sig med bergatrollets son. På bröllops- dagens morgon bad hon att få gå ut i solen lite för att en sista gång se naturen, hon ville visa byborna hur grann hon var, men detta sade hon inte. Brudgummen lät beveka sig men bergatrollet självt anade oråd och ropade "Låt henne inte gå ut, låt henne inte gå ut, låt henne inte gå ut, ho gör narr å oss, ho gör narr å oss, ho gör narr å oss." Sonen bevektes av hennes böner och öppnade dörren och hon började pro- / Liljeblad Våmb Bergatroll 2. menera fram och tillbaks, allt längre för var gång. Till slut kom hon inom byns område och då sprang en kristen fram och högg tag i henne så förtrollningen bröts och hon blev kristen igen. När bergatrollen såg att en kristen fått tag i henne så slog de igen dörren så berget skallrade. Den bruddräkten hängdes sen i Varnhems kyrka och för- varades bland munkakapporna. Den skulle ha hängt där så länge som i Inga Kajsas barndom. När hon blivit omkristnad så frågade de hur hon haft det och då sade hon "Jo torsdagskärnat smör och fredagsbakat bröd fanns det gott om. Se- dan den dagen ville folket ej kärna på torsdag och baka på fredag för då tog trollen musten ur det. Det var en annan flicka som också blev tagen in i berget och blev där, för hon fick ingen hjälp. Det var så att hon tjänte på en gård med en ladugård på ömse si- dor om vägen, och sedan hon kom bort så stod de en / Liljeblad Våmb Bergatroll 3. gång och präglade. Då kom hela processionen ridande från berget till sin vigselplats och de red mitt emellan ladugårdarna på vägen. När hon red förbi, så tittade hon så stint hela tiden mot säagluggen. Folket trodde sedan, att om någon haft vett att springa fram och grabba tag i henne så hade hon blivit frälsad och då kunde kyrkan haft en bruddräkt till. Följande förklarar sig L. ej ha berättat: Det var en bonde i en by på bergsluttningen, som blivit av med sin stut, varför han gav sig upp på berget för att leta rätt på den. Stuten hade kommit bort i aug. och nu var det i slutet av månaden och månljust. Bonden var född på berget så någon risk att gå vilse fanns inte. Hur han gick där och vandra så ingen stut fick han se, och rätt som det var så var han alldeles vilse fast han viste att han inte hade en fjärdingsväg hem. Som han gick där sent på kvällen så fick han se två ljuspunkter tätt intill var- andra. Han trodde att det var från någon skogskoja, men fast han gick i timtal kom han aldrig fram. / Liljeblad Våmb Bergtroll 4. Till slut stannade han i skogen och blev sittande tills det förjade ljusna. Då fick han se en ryttare komma emot sig och tro- ende att det var någon som letade efter djur gick han emot honom. Han hade inte gått många steg förrän han blev stående som förstenad, för den som kom emot honom var en underlig ryttare. Det var ett Bergatroll som kom ri- dande på en gumse. Och trollets ögon var stora som tefat och så hade han långt stritt skägg. Ögonen både på trollet och gumsen sprutade eld. Just som ryttaren kom inpå honom vek han undan och som det var ljust så beslöt han följa trollet med det stod inte till att upptäcka och till slut tröttnade han på letandet och lade sig vid en stor stenbumling. Här drömde han eller om han var vaken visste han ej men var gång han försökte lämna stenen blev han alldeles förvillad och måste vända tillbaka. Snart blev det kväll igen och han vandrade åter vilse omkring. Fram mot midnatt fick han åter se samma ljussken som föregaende natt. Nu blev han så rädd att han / Liljeblad Bergatroll 5. sjönk ner på mossan och blev liggande hela natten. Fram mot ljusningen så fick han se samma bergatroll komma emot sig och när det var alldeles inpå honom ropade han i sin nöd "Herre Jesus" och i samma ögonblick försvann synen och han fick sin orienteringsförmåga igen. Han såg då, att han legat bara 5 minuters väg från sin ladu- gårdsvägg. Den natten blev han gråhårig. Denna händelse skulle ha ägt rum på 1820 talet. En annan sägen är om en rättare på Klasborg som skulle gå till Svartsjön vid Rådenegränsen och fis- ka. När han var kommen långt in på berget till "Gyltas broar" blev han trött och såg sig om efter en plats att vila på. I detsamma fick han se en vacker träddunge av sällsynta och fina lövträd och inne i den dungen var en grotta som var inväxt med slingerväxter och skuggig och sval. Han gick in och satte sig och då fick han se att väggar och bänkar voro klädda med fin grön mossa och golvet var bestrött med vit sand, fin som mjöl. Sedan han vilat en stund, fortsatte han mot / Liljeblad Bergatroll 6. Bergsjö och fiskade och en ovanlig tur hade han den dagen. Han hade mycket fisk att bära, så när han kom till Gyltas broar, såg han sig om efter sitt fina rast- ställe men kunde inte finna det. Han gick den vägen många gånger sedan men han kunde aldrig återfinna den fina grottan.