Transkriberad uppteckning

De sägner Andersson har att förtälja härleder sig från en Kyrkoherde på 1830 talet i Sjogersta Rådene. Han hette Wingborg. Andersson var en släkting till W. och i hans hem förvarades en anteck- ningsbok där Kyrkoherden gjort sina iaktagelser. Det enda som är be- varat är teckningen av en komet, Teckningen bifogas. Angående vad allmogen tänkte om de olika dagarna i allmanackan har här nedtecknats efter det han först tillfrågat Sjogerstabönderna. Den första viktiga dagen på året var Knut (13/1). Då var det sed att dricka julen ut, för då var det den "Lille goe Räppens sis- ta dag". Grannaöl skulle hållas men inte stort kalas utan mest starkvaror Nästa dag som omtalas var Henrik (19/1) men endast i samband med marknader, som alltid kallades för Hindersmässan En annan dag som endast hade samband med marknader var Paulidag (25/1), de marknaderna kallades alltid för Påvelsmässan. / Polykarpus hade inte med marknader att göra men om den dagen sade Sjogerstaborna: "Är Polykarpus kall blir sommaren varm, men är han mild och våt blir sommaren kall och torr." Den 2. febr. Kyndersmässan kallade bönderna för Kandelsmässan för de många ljusen som då brann upp på altaret. Denna dag gav bön- derna skulden till oseden att kunna kyrktagas utom kyrkan. Den 3. var Blasius men den kallades av bönderna för blosi dag, om den dagen hade de följande ordstäv: "Blosi vinter stark, bråtar (broar) sjö och allan mark." Anskarius respekterades för det var en med det namnet som först haft ett kors till Sverige. Sigfridsdagen var också en aktad dag, och kallades den dagen av bönderna för Siffermässan. Med den dagen var minnet fäst av en apostel som off- rade sina tre brorsöner nere i Småland. Efter honom har de källor där han döpte kallats för Sifridskälla. Allmogen kände till tre, en i Husaby en 1/8 mil från Falköping och en i Enkopingstrakten. De källorna besöktes och offrades i av folk ända från utlandet. Pet. Cateder kallades af folk för Per i stolen, eller Per Vinkelsdag, en del kallade den för "Klippedan". Annars hade denna dag och den 29. / juni ett officiellt namn och det var "Persmässan" Persmässodan. Mattias kom den 24 och kallades för Mattesmässan, Mattsmässedan. Om den dan var det enda de hade märke på var, att vart 4 år fick de flytta Mattsmässemarken till den 25. för den fick inte vara på skottdagen Den 7 Perpetua var en betydelsefull dag för efter den dagen var isarna osäkra, om den dagen sade bönderna att "Perpetua kastar den varma stenen i havet". De sade vidare "Hvad Bloses bråtat (broat) Perpetua förstör, I havet hon varma stenar utströr. Om björken den dagen blommar skall det bliva en god rågskörd, om alen visar samma, skall det bliva ett gott kornår och om aspen gör sammaledes skall det bli gott havreår. Denna tro var fast bland allmogen. Gregorius hade inget med folkminnet att skaffa, annat än den dagen kallades alltid Gregorsmässdan. Gertrud, det skulle varit en sträng jungfru som hade sina kapell litet varstans. Allmogen kände till att hon hade ett i Wästerås, gillistugan och Tyska Kyrkan i Stockholm Om Benediktus sade de: "Att Bengt kommer med oket och nu är tid att plöja och så." Marie Bebådelsedag kallade allmogen "Vår frus dag" eller "Vår kära frus dag". Om henne visste de att hon hade en kyrka utanför Enköping och en utanför / Sköfde. Tiburtius bestämde Kråknedanet och "Hyllingeny". De ansågo att Kråknedanet var det nedan som infaller efter det "Ny" som tändes näst efter Tiburtidag. Den tiden är bäst om den är kall. Den tiden an- sågs all växtlighet avstanna. Och om det faller regn i Kråknedanet skall sommaren föra med sig mycket ogräs. Så djupt som regnet tränger ned i jorden, så djupt skall lackan gå i Hyllinge Ny, som infaller efter Kråknedanet. I Hyllinge Ny skjuta alla växter mer på en dag än förut på fjorton dagar. Om Hyllinge Ny sade folk: "Om ymnigt regn faller i Hyllinge Ny, Väntas förunderlig bergning i hvarje by." Tiburti Ny säges bestämma väderleken för 7 veckor framåt. Likaså sä- ger de "Att April snö är lika så god som fåragö". Om första April sade de "Den förste och den siste, April min narr gack misste". Med det menade de att väcka nyfikenheten för att sedan bedraga lätt- trogenheten. Om Gregorius visste de berätta att det var en riddare, som slagit ihjäl en drake Den dagen kallades aldrig Gregorius utan Örjan eller S:t Örjan. Markusdagen kallades för "Gökedan", och det var en dag som / hade dåligt anseende, den dagen ville ingen så ärter och knappast något annat heller, för det blev fara för mask och råttor skulle äta upp grödan. Dagen före Markus, Markusdagen och dagen efter voro märkvärdiga, för de kallades aldrig för annat än "de små gångedagarna". Det var nämligen en gammal tradition i Sjogerstad att alla skulle ut de tre dagarna och vandra omkring sina gärden och be gud om en god skörd. Pilippus kallades aldrig för annat än "Valborgadag". Då skulle man samlas och dricka "Stjälk" i benen. Allmogen hos Grannafogden och ungdom i sin lekestuga. Lekestuga kallades den gård där ägaren utlånat sitt hus till ungdo- men för en natt, detta var avgiftsfritt för bonden hade då själv barn med Det kunde också finnas ständiga lekestuger där ägaren hyrde ut sitt hus till den nöjeslystna ungdomen år ut och år in. Det var ett slags gästgivaregård där ägaren dock måste följa de regler som kommunal- stämman bestämde. Detta behövde ej gästgivaren, som hade Sveriges rikes lag att följa Korsmässedagen (3/5) trodde allmogen att det var den dagen som de hittat Jesu kors efter att ha legat nergrävt i 200 år. / Den som fick en fölmärr Monica han kunde räkna med att få en praktfölunge, och ändå bättre var det om det var en märrunge. Peregrinusdagen var alltid anslagen till vargskall men ju tidigare på dagen skallet gick ju bättre, att gå "skall" på em. var odugligt. Vargskall gick på 1830 talet i Rådene mellan bergen. Om Eriksdagen sade de "att den dagen måste säden gå i ax för att Olof skulle ge kaka." Karolinadagen skulle linsådden börja, till den hade de fem dagar på sig för "Tone Lindag skulle det vara färdigsått. Urbanus kallades för "Tone Lindag" och med den dagen kom sommar- värmen på allvar. Eskilsdagen var bemärkt för den dagen hade fått sitt namn af den som lärt svenskarna bearbeta järnet. Den dagen började också de tre järnnätterna och för att skydda sig för dem samlade allmogen ihop stora rishögar på nordsidan av sina åkrar och om det var nordlig vind så eldade de hela natten så röken låg över fältet för ge- nom röken kunde ej kylan tränga. Botolfsdagen kallades aldrig för annat än "Rove Gubben". Denna dagen var den bästa att så rovor. / Om Petrus i juni gällde det samma som för Per i febr. Dagen kallades för Persmässa eller Persmässedan. Om Esaias berättade folket att det var en martyr, som blev sågad itu av Manasse. Om den 15 visste folk berätta, att det var på denna dagen som apostlarna skingrade sig och gingo var och en på sitt håll att missionera. Jakob hade inget gott anseende för han kallades för Loppe Jakob för han hade sällskap med 7 fruntimmer och hos sådana trivas lopporna bäst. Om Sjusovaredagen var våt skulle 7 veckor framåt bli våta. Om någon kom sent upp den dagen så blev han ansedd som en slöfock ända till Lusse om han då gick upp tidigt. Olof var den dagen som under normala år borde ge bröd. Den dagen hölls marknader på många ställen och dessa kallades alltid för Olsmarken eller Olsmässemarken. Den tiden kallades också för Olsmässekroken, vilket betecknar en tid då det var ont om bröd, varför många den tiden ledo nöd. Om Stefanus visste man att det var en martyr som blev ihjälslagen med stenar. Laurentius nämndes aldrig, men Lars, marknader kallades för Larsmässer och rågen som borde vara mogen vid denna tid kallades för Larsmässeråg. / Vårfrudagen ansåg allmogen vara den dagen då hon for till Himmelen. Om Bartolemeitid sade folket att nu var det Bärmässetid. Bärmässe- tiden var egentligen senare delen av aug. då de vilda körsbären var mogna. Den 29. Hallshögg de Johannes Döparen och därför var det en dag att minnas. Den 8. sept. var Morsmässedagen och den dagen var Jungfru Marie födelsedag. Korsmässa på hösten var den 14 sept. och det var den dagen då de reste upp korset som de hittat den 3. maj som också var en Korsmässodag. Matteusdagen kallades för Matesmässan. Annars hade den ingen betydelse. Micael Mickelsmässan Mickelsmässedan var en märkvärdig dag för bönder- na. Det var de heliga änglarnas dag, Det var så att var och en ju har sin skyddsängel. Denne skyddsängel är han Micaelidag skyldig att giva en ett "Godminne" eller "hågkomst". Med anledning av denna åsikt så läste bönderna följande vers: "Min goda ängel fin, kom fredlig till mig in, Styr, led och för på allan väg all handling min" Om Frans visste folk att det var en bagare, som stiftat en religiös förening. Birgitta var mycket bekant för hon var en svensk kvinna som byggt Vadstena kloster. Fru Elin i Skövde skall ha varit hennes dotter. Gallus väderlek lade man noga märke till, för av den kunde / man utläsa nästa års skörd: Man sade om den dagen följande: "Regnar å Galle, då bär båd Dal och Knalle." Lucas var en stor marknadstid då bönderna voro på marknader över allt i trakten. De marknaderna kallades för Lucasmässa. Simon Judas var den som hade hand om pungen och kassan. Den dagen kallas för "förebudshelgen". Förebudshelgen kallar de den för den stora förräderihandlingen mot Frälsaren som därför fick lida döden. På Mårten Biskops dag åt de förr gås, men den seden är nu bortlagd och förekommer endast i de landskap som gränsa intill Danmark. Karin Katarina börjar nu alltmera trängas ut av Ebba, men dagen kallas Karinsmässa. Helgomässan hade de ett ordstäv som syftade framåt mot Anders. De sade nämligen: "Helgomässovinter skridande, kommer Anders med möda ridande." Ett annat ordstäv var: "Om stubben får vit hatt Andersmässonatt, så bliver snö och före det året till alla marknader." Lucia var en skön jungfru som inte kunde dö säger bönderna går tidigt på tungelnatt omkring i vit dräkt, med många ljus och delar ut rika gåvor. Denna dag "Börjar den lille goe räppen". / Tomasdagen skall man tionde giva och tionde taga, för den skull är det i var by liksom en liten marknad Adam betyder den förste och största och Eva betyder livlig och som månen ombytlig Julafton är en stor glädjedag av flera skäl. Det är bl.a. Adams och Evas föreningsdag och därför skall man skänker giva och skänker taga, dessa kallas numera Julklappar. Juldagen var en helig dag. Med den var endast Kristi födelse knuten. Den var så helig att man knappt skulle tala om den. / Cometen Halley, synlig 1835 & 1836. ifrån den sista Augt till den 1 Mars 1836. — Cometens omlopps tid är 75 till 77 år – nu för- bigången återkommer den samma 1912. — Dess svans är nu så lång att den räcker ifrån Solens upp- till nedergång. — Observ. Vidskepelsens mörker är skingradt. Det blodbestänkta 1834 nedsjönk i förtidens timglas såsom ett sandkorn. – För 8de gången till oss åter kommen. – Styre Gud! går det väl! – Den 6te Oct: är han oss närmast. 3 dagar efter den- na tid kan Jorden nöjeligen upphöra. Men om han återvänder nu väntas han åter d. 1 mars 1836 med förskräckelse. Synlig är han hos oss i 7 Mån. då icke mer än 5 månader förut han varit här. Ske Guds vilje! 1836. ett år så som ytter sta tiden förespått. / Obs. Denna Comet blef härstädes för denna nu utsatta tid högt obetydligt härstädes synlig. — Eric Wingborg h t Past. Anmärkningar om Cometen Halley utur Cale- donian Mercury (Se № 36 af Aftonbladet år 1837.) Denna Comet torde med stör sta sannolikhet kunna spå- ras så långt tillbaka som 130 år före Christi födelse — År 1280. visade den sig under de alldra ovanligaste omstän- digheter; under nämnde år herrskade stark hetta och stora öfversvämningar inträffade. Under Våhren året därpå till- frös Medelhafvet så starkt att gods transporterades öfver samma. Cometen verkade så på Atmosphe- ren, att ett eller två år derefter ha- de man kring Medelhafvet oup- hörlig åska och blixt i 15 hela dygn. Då Cometen 1305 åter visade sig, låg hafvet emellan de Danska och Svenska öarne tillfrusit öfver 14 hela vickor. Då han 1455 å- nyo blef synlig, föll mycket Regn, som förorsakade öfversvämnin gar, och Östersjön var under he- la den påföljande Vintern be- täckt med is, ifrån kusten af Mek- lenburg ända till Dannemark. År 1531 förkunnade han åter sin närvaro genom öfversvämnin- gar i Rom, Antverpen o. Lisabon, och i England skall, enligt tradition, en flod hafva satt hela Landsträck- kan från Somersetshire till Norrfolk under vatten. Sommaren var o- vanligt het; men den 12te Junii hade man starkt frost, och den följande vintren var utomor- denteligen sträng. — Vi komma nu till denna Co- mets sednaste Apparition, och öf- verlämna åt Naturforskaren att af- göra, huruvida han har inflytan- de på Atmosferen eller ej. Den ovan- ligt kalla temperaturen under för- liden Sommar, och den utomorden- teligt våta och stormiga hösten, haf- va så organiserat Atmosferen att vi denna Vinter komma att få utomordenteligt kallt. — Sjoger- stad den 16 Febr. 1837. Eric Wingborg h.t. Pastor —