Transkriberad uppteckning

Varje höst utsågs särskilda brandvakter. Det var vid den tiden på hösten då slakt, brygd och bak försiggick. Sådant skedde alltid om natten. Och man skulle vara på sin vakt, när det eldades i de stora ugnarna. Varje borgare var ålagd att göra sin vaktnatt. - Nattvakten bar en bok och en stav (brandstaven) med sig. I boken voro samt- liga nattvakter uppförda i tur och ordning som de skulle gå. När en hade gått sin vaktnatt, så gick en till den som stod på tur och överlämnade boken och staven. Det kallades för extra brandvakt. Själv minns jag ingenting av detta, för det var under fars tid. För övrigt fanns en allmän brandkår som skulle rycka ut vid eldsvåda. Det var alla manliga mellan 18 och 60 år. Så var det en särskild brandchef. Hantverkare och handlare underhöll en särskild / brandkår. Man fick skriva in sig i kåren och betala in- trädesavgift och årsavgift. Men inpå 1880-talet tog det slut på denna frivilliga brandkår. Hantverkspojkarna emigrerade från staden, så det blev inga stort kvar. Vid eldsvåda hade man tre olika signaler. På torget stod två kanoner, som laddades vid eldsvåda. Dessa avfyrades. Så gick en trumslagare genom staden och slog på trum- ma. Och var det fråga om en vidlyftig brand, så kläm- tade man i kyrkklockorna. Sprutorna gick med handkraft. Dessa ställdes upp på lämpliga platser, så bildades kedja till närmaste vatten - älven eller sjön - . Det var dubbelkedja, så att hinkarna gick tomma mellan männen i den ena kedjan och fyllda mot sprutan i den andra. Såväl vid sprutorna som vid vattenlämpningarna avlöste man varandra, så att arbetet gick obehindrat. Brandsegel fanns, som spändes ut, om folk behöv- de rädda sig ned. Så hade man brandsäck. Den var som en säck med en stadig krok i. Om någon behövde firas ned, så krokades kroken / i ett fönster och så firades personen ned. Det var ett rep fastgjort i säcken, som man firade med. Alla hästar i staden voro uttagna. Hästägarna ålåg att köra vatten vid eldsvåda. - Så fanns ett par mindre tunnor på hjul, som ett par man drog. När järnvägen anlades, köptes ett uppfordringsverk. Det var en kraftig spruta med flera slangar, som pum- pade upp vatten till de andra sprutorna.