Transkriberad uppteckning

Det var en, som arrenderade en gård i Drags- mark. Han körde en gång ett fisklass. När han kom till Änghagen, blev hästen ståendes. Han slog och han greja med den. "Jag både svor och jag läste, men det hjalp ingen sort," sa han. Då satte jag mig på lasset så länge och vänta. Efter ett par timmar gick hästen. Det måste ha varit nåt i vägen och hästen ser mer än människor. En gång var det en, som skrämde sig själv. Han gick förbi kyrkogården och trodde han såg spö- ken, men det var bara grannens vita märr, som gick där och beta. Men själv så trodde han, att det var fantasi. Djuren kan se mycket. Se bara på korna. De bråla till ibland. De ser något, påräknar man.