Transkriberad uppteckning

Betesgången var så ordnad om sommaren, att på ett bestämt klockslag släpptes korna och togs om hand av en kvinna, som var vallerska, hon drev dem till stadens ängar vid Skyttesledet, på kvällen drev hon dem tillbaka, då var och en fick ta sina. Djur, som inte mjölkades (gållkor) och årskalvar gick hela som- maren på bete på Billingen, vid oväder och om nätterna fick de söka skydd i öppna bodar, stolpar med ristak, som fanns här och där. Den gamlaste och stadigaste kon var bjällko. Dessa djur tillsågos i tur och ordning en gång om dagen av djurägarna. De som bodde utom staketet kunde ha ko, utan att äga jord. De fick slå dikesrenar på allmänna vägar och så fick de köpa slåttern på renarna mellan gränserna, stadens bästa allmänning var f.d. avrättsplatsen, triangeln mellan Värings och Karlsborgsvägen, vägskälet vid Marieberg. / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (7) 2 Denna allmänning arrenderades också för grässlåtter av små- folket. I garpamossen fick de beta gratis men tjudrade. För att få skicka med kon till ängarna, måste de ha utfört nå- got arbete för stadens gemensamma bästa, lagat bro, staket eller grind och som betalning förbehållit sig ett eller flera sommarbeten. Det var en vanlig sin att se, en kvinna gå och binda på ett par strumpor och vakta en ko, som betade på ländsvägskan- ten. Denna var fattigfolkets betesplats för sina kor. Vallsläppningen var gemensam för hela staden och tillgick så, att på visst klockslag så ringdes det i rådhusklockan och då stod vallpigan vid utfarten färdig att räkna och ta emot. Vilken drev som skulle användas bestämdes på rådstugan och berodde på om gärden eller ängarna skulle betas. Vallpigan var anställd och avlönad av rådstugen. Vallpigan kallades alltid vallareAnna - Lisa - Maja o.s.v. En annan vaktare som anställdes årligen i april var rågvakten, han hade till uppgift att under sommaren, tills rågen var inkörd, vakta råggärdet, för kreatur, tjuvar och tända eldar / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (7) 3. om dimman steg ur garpamossen. Vattningsställena voro för Segerstorpagärdet Källegårdsbacken vid bron, för Harkesgärdet var det Harkeshålan, för Kullagär- det vid Prästgårdsladugård, men där spökade det, för Nolgärdet var det Mörkebäcken där handelsträdgården ba- kom Sanden. I ängarna voro vattenhål upptagna här och var i bergsluttningen. Staden tog de största när de inlade vattenledning till vattenkällor för staden. På vintern fick nog korna många gånger svälta, om det var torra år. Då hade de lövkärvar som reserv och var det riktigt svårt tog de till halmtaken. I goda år lade man överskottet av halm under pållarna, så hade det varit många goda år, så kunde halmtaket vara en me- ter tjocka. Stans viktigaste pump låg vid staketgatan, där var alla ladugårdarna, så det behövdes mycket vatten. Den brunnen är inte igenstenad utan över den ligger "stadens hall", den hall där de sålde ägg och smör vid innan de stensatte tor- get. Det skall visst komma tider då de än en gång får lyfta av hallen för vattenbrist. / Skom. A Brandt Skövde Stadstraditioner (7) 4. En annan viktig källa låg i östra ändan av Kungsgatan på den plats där nu Ludv. Erikssons affär är n:r 1. Den kom rinnande i en bäck från stadens kulle och rann över Lögetorget och ner mot Bolougnerskogen. På 1870 talet när Kungsgatan anlades leddes vattnet under gatan och Doktor Dovertic ledde ner det i Boulognerskogen och anlade en hälsobrunn. I denna källa fick inte kreatur förorena, utan det skulle bara vara dricksvatten. Det var ett hälsovatten sade de gamle och i äldre tider skall det ha varit fäster vid staden kulle där källan rann upp.