Transkriberad uppteckning

På 1870 talet började stadens myndigheter taga i med skarpen på kringdrivande kreatur, det var svin och gäss som oftast voro på tapeten, böter för utelöpande fäkreatur eller gris var 5 riksdaler, gäss var billigare men hönsen var det aldrig tal om fast de fanns i var gård. 20 höns och en tupp var det vanligaste antalet som en borgare hade. Det antalet kunde hålla honom med ägg året om. Om stadsbetjänt Skött tog något utelöpande kreatur, så stallade han upp det på rådhusgården där korum fanns. När ägaren hämtade djuret fick han skriva under stämningen och sen blev det 5 riksdaler i böter och 5 skilling för var dag Skött vårdat djuret. 1897 försvann den sista kon från staden, grisarna några år senare, men höns fanns till 1918. Gössen har i 40 år varit borta ur staden. Den ende kvarvarande ladugården är inlöst till museum (Helensgården)