Transkriberad uppteckning

Dagen efter trettondedagen ,fick inte något på- minna om julen, senare när julgransröstningar började för barnen varade julaglädjen för dem till Knut. Men för de äldre var julen slut trettonde. Dagen efter trettonde var bråd för då skulle handlan- dena organisera sina resor till hamnstäderna Mariestad, Lidköping, Uddevalla eller och oftast till Göteborg. Där det var gille, om det var storslaget, skulle det vara 13 rätter, men då var kallmaten inräknad. Den fästdagen voro många fulla för det skulle också vara 13 supar, "julen skulle iväg med heder". Trettonkakan var den mjuka papparkakan, som skars i skivor. Julgransplundringarna pågick från dagen efter nyår och till 20dedag jul. "Trettondagsbal" eller som det också kallades Trettondags- / Axel Nilsson Skövde Trettondagen 2. hopsan var ingen isolerad företeelse. Den finare ung- domen hade bal på stadskällaren eller senare gamla hotellet. Tjänstefolket hade rättighet att ha trettondedags- bal, det hade inte gått att neka. Deras bal hölls på något enklare ställe, eller hos någon bonde uppåt Käpp- lunda. De ville hälst ur staden så de kunde få roa sig grundligt. Pojkarna skramlade och bjöd var sin tös. Sen hade de speleman. Värdfolket hade fått kontanter av pojkarna och sen tillhandahöll de maten. Munskänk var någon gammal gesäll som inte hade tös med. Han stod för spriten och ölet. Efter maten dansades hela natten, med avbrott för ser- vering av förfriskningar. Några goda sångare hade förberett en stjärna och försvann för att återkomma utklädda och sjunga trettondagsvisan. Slädpartierna ägde rum om nyår eller under mellan- helgen men trettondedagen var det trettondedagskalset som skulle äga rum. Ett slädparti kunde mycket väl äga rum en vardagem. men före trettonde. / Axel Nilsson Skövde Trettondedagen 3. Stjärnan som fördes av en hovman vid kalset framför- des av 4 man, en kung med papperskrona och vit man- tel, 2 hovmän som hade mantel men ingen krona och så en sotad en, som var Judas och tiggde. de öv- riga hade skråbukansikten. Pengarna de tiggde ihop blev sedan spelemanspän- gar på kalaset. Att gå med stjärnan var en barns och ungdoms sed, inga gifta eller äldre sysslade med sådant.