Transkriberad uppteckning

När de hade lekstuga och fått tag i en obekant speleman, skulle de titta under armbågen på en mödom, om det var näc- ken kunde de då se det. Hade de fått honom till speleman och han stämde upp Näc- kens polska, så kunde de inte stanna, förrän blodet trängde fram ur fötterna. De kunde ock stanna om de skar av strän- garna på fiolen så han filade på bara träet. Min farfar trodde på Näcken. Var vår vid gäddeleken offrade han en silverslant i sjön, där näcken sades bo i vaken. När han slaktade får offrade han tarmarna i samma holj. Det var en som hette Brobackarn, som hade strand- rätt, den var så brant, att de andra, som också hade strand- rätt med nöd och näppe kunde få hästen att dra plogen, men Brobackarns häst sprang upp och ned med plogen efter / G Ek Ekby Vattenväsen 2 sig i fårorna. Men bara om torsdagarna plöjde han, och hästen han hade var vitbrokig. Näcken kunde komma som en stor häst och då satt det en svart en på ryggen på honom, som elden lyste ur halsen på. Ibland kunde Näcken komma upp i dammen och leka med gäddorna. Om Lusse var Näcken med och malde, men ingen fick mala mer än en halv tunna. Försökte någon fuska, ram- lade lapparna ur kvarnhjulet. I Tidan hade en bonde stor fiskelycka och den hade han fått för det han förärade sjöfrun ett par vantar vart år i islossningen.