Transkriberad uppteckning

Det var en präst som dog strax för jul, och till jul- ottan skulle hans änka gå, men tog fel på tiden och kom dit mellan 12 - 1. Kyrkan var upplyst så hon gick in och satte sig, hon tyckte det såg konstigt ut, ty alla satt baklänges och vände ryggen mot predikstolen och där fick hon se sin man stå och predika. Han kom ner till henne och sade att hon skulle ge sig iväg fortast möjligt, men gå baklänges ut och i va- penhuset kasta sina vantar. Hon gjorde så och när den riktiga julottan var slut fann hon sina vantar i trasor och ett finger låg på var gravkulle. Hon kom sedan att tänka på att varenda gravsten stått på kant på natten och kullarna var rena för snö.