Transkriberad uppteckning

Jakten har varit mitt nöje från det jag varit li- ten och en del har jag hört om de gamla jägarna om skrock som nutidens jägare glömt. Det fanns en gubbe i Ek, som hade sådan tumme med skogsfrun att han bara behövde locka, så kom hennes höns, som var tjädrar och orrar, flygande så han kunde stå på förstugtrappan och skjuta dem. Om man hade en bössa som gick bra, så skulle man för att säkra den för trolldom försöka kom- ma över en slatt nattvardsvin som det var läst över och smörja in den med. I bösslådan, lådan som hon låg i, skulle ligga kräft- stenar (kräftögon), ormagaddar och svavel, då gick ingen olovandes i den lådan. / J Blom Ekby jakt 2. Om man trodde bössan blivit skämd fanns flera botemedel. Ett sätt var att stoppa in i bösspipan en levande orm och skjuta av ett krutskott. Ett annat sätt var att gå till en bäck i Ek och låta vattnet rinna genom pipan och sedan röka henne i svavel. När hade hade flinta i gevären (flintlåsgevär), så fanns ingen starkare flinta än den de kunde hugga till ur en stenyxa, Ett gevär med sådan flinta vär- derades mycket högt. Ett sätt att bota en skämd bössa, där straffet drabbade den som skämt den var, att taga bössan och gå till en plats där tre hängnader möttes och hänga den på stavern som band i hop gärdesgårdarna och piska den med flygrönn, vart rapp drabbade den som förgjort bössan Om man skall skjuta en mjölkhare måste man ha kyrkomalm i förladdningen. / J. Blom Ekby Jakt 3 SkyttaLars i Ullervad var bygdens störste jägare för 100 år sedan. Han hade en bössa med tre piper, och om han skulle råka skjuta något oätligt så bössan blev skämd så hade han i alla fall den översta pipan kvar och den kunde ingenting skämma för den hade varit med i kriget i Finland och där hade en finnkäring skjutit in den åt honom. När skyttalars skjutit något så lämnade han alltid någonting kvar i skogen av det skjutna, var det en fågel så lämnade han en fjäder och var det ett djur så lämnade han en hårtott.