Transkriberad uppteckning

Den som sysslade med vävning hade mycket att tänka på. Hon fick ej lämna tramporna om kvällen utan att binda upp dem. Om hon spottade genom varpen blev väven stark och seg. Om hon pratade under vävstolen eller när hon slog med bommen, kom tyget lätt att reva sig. Pasmebandet skulle knytas om bommen för då kunde inte en elak person, som kom på besök skämma vä- ven, så han blev ojämn och konstig. Solv och vävknutar skulle brännas, för kom elaka människor åt dem kunde de förgöra väven. Om man fann en oxsko skulle man fästa den i väv- stolen men fann man en hästsko skulle han sitta över ladugården. / A Andersson Husligt arbete 2. Ju mer en kvinna som stöpte ljus liknade en brud ju renare och klarare bran ljuset. Om det dröp ur näsan ner i kärnan på ljusatalgen då var det stöpet förstört. Om man haft ett nystan som legat och rullat i ett kärl när man tvinnade, måste det urkokas, för om någon drack ur det dessförinnan, blev han virrig i huvudet. Om man lade ut en linväv till blekning i nordanvä- der, då blev det en stark väv, men lade han ut det i västanväder fick han en fin och vit väv. Den som ger en person något över spinnrocken, han gör honom mycket illa.