Transkriberad uppteckning

Näcken trodde de absolut på. Och det är de som gör än. Här är en som spelar fiol och han sa: "Ja, jag har suttit vid forsen och hört Näcken spela." Om man gick dit med fiolen och satte sig och spela, så kom Näcken och lärde en. Men kanveta, det var farligt, när Näcken spela. Om de tog ald- rig så lite taktsteg efter hans musik, blev de så hänförda, så de dansa tills de dog. Det var en gubbe ute vid Ekänga (Gunnarp). Han kom och gick förbi forsen en kväll. Då satt Näcken mitt i ån och spela. Så skulle inte gubben låta förstå, att han var betagen i musiken – han spela så förskräckligt väl. / Han sa till Näcken: "Du behöver inte spela och vara så glad, för du blir inte salig." Då hoppa Näcken ner i vattnet och sluta och spe- la och blev så bedrövad. Men så sa han, att det är inte omöjligt ändå, att han kan bli salig, han så väl som en människa. "Jo," sa gubben, "kan du bli salig, så ska min käpp grönskas." Så gick gubben; när han hade gått ett stycke fick han se, hur där börja skjuta ut gröna skott på käppen. Då blev han ånger- full och häpen, och han gick tillbaka till for- sen igen och ropa till Näcken: "Min käpp grönskas, du blir salig du med." Då flög Näcken upp och satte sig på vattnet kan- veta och spela så alldeles förskräckligt. Då blev han glad igen. De såg väl Näcken med. Det var en liten gubbe, han skulle ha grönt skägg. Han var inte dejlig, det var han inte. / Om de lärde att spela av Näcken, blev de allde- les förskräckligt skickliga till att spela. Det var gamla polsker, som gick lätt och fort, det sa de var Näckens. Men det var farligt att dansa efter sån musik. Om inte det var någon som skar av strängarna på fiolen när de spela Näckens stycke, så spela de så folk dansa tills de dog. Det var ute i Halland på ett ställe, som hette Bolen. Det var en som spela och de tog till och dansa, och det hade blivit dön å't. Men där satt en tös på samma soffa som spelemannen, och hon tog upp en kniv och skar å strängarna på fiolen. Och då sluta de och dansa. Det var Näckens stycke han spela. Det hade bli- vit dön annars. Sen gjorde den som spela en visa om den tösen, men jag kan inte den visan. Det var en dans uppå Bolen, en flicka skar å stränga på fiolen / så börja det, men jag kan ingenting mer. Det hörde jag också, det har hänt i min tid. Det var ett par ifrån Klackebo i Gällared. De var ute och fiska i en sjö, som heter Tjärn- sjön, en stor sjö. Som de satt där och fiska, så nappa det så räligt för en som hette August. Där hade han fått Näcken på kro- ken. Han drog upp det här, men det var nån- ting så alldeles förskräckligt räligt. Den andre sa till honom: "Vad ska du ta dig till med detta?" – "Jag skär dän 'et," sa han och han gjorde så med. Men han blev galen. De trodde det var Näcken han hade fått på kroken, och det var därför han blev galen. Det skulle ha vart nånting så märkvärdigt räligt han fick upp. Men han blev väl riktig sen igen. Döljevatten – det är här en sjö borta vid Tranered, som de säjer är döljevatten i. De får inte säga / nånting, innan de går dit och fiskar, utan de skulle stjäla sig till det riktigt. Annars får de ingenting. Det var ofta döljevatten i skogar, som låg en- samma i skogar och var som gölar eller så där.