Transkriberad uppteckning

Om de satte fast en ände på båten i en trädstam eller nånting och skulle ligga över natt, så kasta gasten loss. Om det skulle hålla, fick de kasta sitt vatten på knuten, innan de gick därifrån på kväl- len; då kunde han inte öppna den: När de då hade gjort så, ropa gasten: "Pessefu- gel, Pessefugel (-fågel)!" Det tyckte han inte om. Han skulle lossa för dem, så de skulle driva från land. Det var väner- seglarna, som segla med frakten på Vänern förr i tiden, som var utför det. Jag hörde inte det hände här i skärgården, men de gamla trodde nog här var gastar här också. Det var de gamla, som talte om det. / En natt skulle jag gå ut och arbeta - det var under silltiden. Det var vid 3-tiden på natten. När jag kom ut - det var alldeles mån- ljust och klart - så sa det: "Hu, hu." Jag trodde det var någon, som hade fallit i sjön, så lät det - alldeles som när man ryser och säger "hu." Jag gick ner till sjön och lyssna; då hörde jag det sa "hu" på flera ställen. Då trodde jag det var kattugglan eller haren. Men sen talte jag om det här för en här; han var inte så gammal som jag, men han var så där, så han trodde på allting. "Åh, har du inte hört det förr?" sa han. "Nej," sa jag, "det har jag inte." - "Det är gastan- de," sa han. Det drunkna en hoper knektar här ute vid udden vid Marstrands fästning. De kantra och kullsegla och drev i land där. "Det är gastande efter de knektarna. / Det har jag hört många gånger," sa han. Det skulle vara efter döda gasten var kommen egentligen.