Transkriberad uppteckning

Det var en gubbe som var ute och fiska och så fick han opp en barnunge och hon var ihålig i ryggen. Men han slängde ner henne igen och då kom det en väldigt fin fru. Hon hade långt hår så det hängde ikring henne och hon sa: "Ge dig i land! Ge dig i land!" Och han hade knappt hunnit i land förrän det blev en väldig storm, och han hade väl blivit nästan olycklig, om han varit på sjön då. – Det var väl Näcken. Och det var väl hennes barn, kan jag tro. Gubben som sa de här bodde vid Carnigies bruk. På kullen. Han var väl ifrån landet. Nolifrån, från Tjörn eller Orust kanske. Han kallades Brunngubben för han rensa brunnar. Han såg grymmer ut i ansiktet. Det var väl 30 år sedan han dog. Jo- hannes hette han. Han brukade sjunga också: "Näcken han satt på böljan den blå." Den, som hade lärt spela av Näcken, spela bara när det var riktigt tyst.