Transkriberad uppteckning

När någon var död, la man en bok inunder hakan på honom, så inte mun skulle åka isär. Och så la man en peng på ögonlocken, för om han titta med högra ögat, så vänta han en man efter sig (då skulle en man dö snart) och om han titta med vänstra ögat, så vänta han en kvin- na efter sig. Då ville man förstås att hans ögon låg igen. Så tvätta man liket rent. Liket skulle ha rent linne, vita strumpor och byxor. Liket fick inte ligga naket. Snickaren kom och tog mått på kistan. Sedan gick fruarna och köpte tyg till svepan. Det var tyg till örngott, nattröja, täcke, lakan och mössa om det var damer. Det var rik- tiga kalas, när man satt och sydde svepan på svepedagarna. De fick kaffe och mat hela dagen. – Kistan var alltefter råd och lägenhet. Det var alltid krus kringom den. Den stod i likrummet. Det var en kammare eller ett uthus. Där var / fint med blommor och brinnande ljus. – Man hade inte något likbord. – Speglar var överklädda med vitt och soffor. – Så där en dag före jordfästningen kom folk för att bese liket. Man gick till och med i gravkoret och tittade, om inte locket var igenskruvat. Man brukade sjunga ut liket. När de hade kappan på och innan man bar ut liket, sjöng man en psalmvers. Prästen var med då. – Den fick inte klockringning, som tagit livet av sig. Men han fick då ordentlig jordfästning. Enligt min uppfattning är det konstigt för den kan väl vara lika bra, som tager livet av sig i hastigt mod som den, som dör i sotsäng. – Det begagnades mycket sprit på begravningar förr. Man fick sirapsbrännvin när man kom från kyrkan och sedan drack man nästan hela kvällen, tills man blev redlös. Begravningen kunde vara ett par dagar. Det är ju borttaget nu. – Var det på vintern, kunde de bjuda på kött och lake. Det hade bakats allt möjligt. Här i Göteborg skulle man bjuda alla hyresgäster. Men det är borttaget nu. Det gjorde vi, när min man dog för tio år sedan.