När man konfirmerades fick man läsa en vecka på vintern och en vecka före midsommar. Flickorna läste i en vecka och pojkarna i en. 14 dagar före midsommar började man sista läs- ningen. Jag konfirmerades när jag var 16 år. Vi var 102 barn. Prosten hann inte med att förhöra alla på läxorna utan de duktigaste fick förhöra de sämre. Prosten skulle ha något hemifrån : en kalvstek, ull eller bylta med smör. Det hade barnen med sig. Jag bodde hos en konsul och for inte hem under veckan utan bodde hos konsulen hela tiden. En del av barnen var ju från själva kyrkstaden och bodde hemma. Bondbarnen som var långtifrån bodde i sina kyrkstugor. Man läste inte i kyrkan på vintern. Det var för kallt. Man höll till i tingshuset. De två sista dagarna gick barnen till skogen och plockade lingonris och vilda blommor och den andra dagen band de långa girlander, som skulle vara vid läktaren / och predikstolen och runt altaret. På midsommarafton stod vi vid gången. Gossarna på den ena sätan och flickorna på den andra. Det var stor tillströmning till kyrkan på midsommar. Kyrkan var stor och trevlig och hade en klocka, som hördes på två mils avstånd. Sillkakan det var nattvardsbrödet. Man var man och kvinna, när man fått det.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
