KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Säters, Västergötland 1942

Djävulen

Berättare: f Ladugårdsk Karl Persson (f. 1860)
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

Djävulen har horn på knäna och sitter fastlåst i Fullösa kyrka över läktaren. Han har en eldgaffel och pötter ner folk i en kokan- de gryta och den eldar han med lårben.

Socken Säters
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djävulen

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Säters, Västergötland

Tattare.

Jag kan omtala, att vi hade mycket att göra med tattare i Säter för en trettio år sedan. Det var så, att i Säter hade tattarna köpt ett ställe intill Sörbylund, där levde de rövare, så polisen blev kallad dit gång på gång, det var när det stundade till Marknad i Skövde, som de levde som värst, för då kom släktingar och vänner långväga ifrån och hade sitt tillhåll där. Säterborna ville ha bort dem, och en aktad person klädde ut sig till luffare och hade med sig ett par liter brän- vin, som han sade sig ha knyckt i en ###skjuts inpå Strand- kvistens gård i Skövde. Det blev kalas, "luffarn" släppte till bränvin och till- tugg fick de av slaktare Boman, som den dagen inte låste sin korvverkstad. Här var "luffarn" och knyckte flera kg. När de var lagom fulla, så föreslog luffarn att de / skulle sälja stugan till honom, så kunde de i alla fall hålla till där när de gick förbi, och så fick de pengar lösa att göra affärer med. Det blev affär av, de skrev kontrakt och fick be- vittnat och sen betalte luffarn dem med hundralappar, som de för all del fick lova att inte växla i Skövde. Sen dröjde det inte länge, förrän tattarna åkte väck.

1942 Läs sägen →
Säters, Västergötland

Mördare

Tuneman i Salaligan sitter i ett glasskåp på Säters hospital och där betalar svenska staten 20 kr. om dagen för honom. I Dimbo (Ottrava) fanns en tjuv som satt inne i 27 år för första resans stöld. Han hade ett så häftigt humör att han slog sina fångvaktare på käften och fick straffet förlängt undan för undan. På Hökensås mördade de en knalle, som gick omkring och sålde träskedar. Han blev stenad ihjäl av två drängar, som rövade honom. Dessa två blodiga stenar lade de mitt över platsen, där han blivit ihjälslagen och sedan så småningom blev det en pyramid av kullersten där. Alla som gick förbi skulle offra en sten på högen för att få gå / ifred för gasten, den som inte offrade kom inte från plat- sen, förrän han var blånupen. I Lerdala fanns en fadermördare som hette eller kallades "Kajutten", han lever än. Där blodet från styvfadern skvätte över hans arm, fick han ett våeldsmärke precis lika som blodfläcken. Han hade skurit halsen av styvfadern och trätt upp honom på en gärdesgårdsstör, för han var elak mot modern. Han är den enda i Sverige som fått nåd och sluppit ut efter sitt tredje ådömda livstidsstraff. Det hemskaste mord jag hört talas om var "Ro- marehemsmordet" i Daretorp. Axel Ture Larsson hette mör- daren. Han slog ihjäl en soldat och slaktade honom precis som en gris, öppnade honom och tog ut in- nanmätet och satte pinnar i magen precis som på en gris. Könsdelarna på knekten skar han bort och kastade upp i ett päronträd, när han var färdig gick han in i stugan och lade sig att sova. / På morgon frågade de efter knekten, sade han, att han ligger utanför. Han fångades och bands fast i sängen, där länsman fick ta honom. Han hade blivit hemskic- kad från Amerika, för han var inte riktig. Han blev först dömd till döden, sedan ändrades det till livstids straffarbete, och sedan blev det hospital. Han blev utsläppt och i församlingen samlade de ihop till en Amerikabiljett åt honom. När han kom till Göteborg, söp han upp pängarna och slog ihjäl en polis.

1942 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //