Transkriberad uppteckning

Mamma tala om sagor för oss när vi var små. Det var en gång en jätte, som skulle bygga en kyrka. Vad det var för en kyrka vet jag inte. Men jätten hade kom- mit överens med prästen att bygga kyrkan. Jag skall ha dina ögon, sade jätten till prästen, om du inte kan ta reda på mitt namn, innan kyrkan är färdig. Det lovade prästen. Och jätten började att bygga kyr- kan. Det gick dag efter dag, men prästen fick inte veta vad jätten hette. Det led så att jätten hade börjat bygga på tornet. Prästen blev förskräckt. Han gick fram och tillbaka efter ett berg. Då fick han höra att det sjöng i berget. Han stannade och lyssna- de. Då fick han höra att jättekäringen sjöng för ett barn. Hon sjöng: "Snart kommer Kinn far din hem med prästens huvud på ett silverfat." Nu / blev prästen glad. Han hade fått reda på jättens namn. När prästen kom till kyrkan så höll jätten på att ha de sista stenen på tornet. Prästen skrek till jätten: "Kinn, du skall sätta tornet rätt!" När jätten hörde sitt namn, så orkade han inte bygga högre utan han kastade stenarna, som han hade i händer- na och försvann. Den kyrkan blev aldrig färdig. Så talade hon om en annan jätte. Det var en jätte, som inte tålde att höra kyrkklockorna. En gång så ville han inte höra dem längre. Han flyttade så långt bort, att det inte fanns någ- ra klockor eller kyrkor. Så kom sjömän från Bohus- län långt bort och fick se en ö. De seglade dit och skulle se vad som fanns på ön. Den var inte bebodd. De gick och gick, men det fanns ingen människa. Men så fick de se att det rök ur ett berg. Då blev de glada och trodde att det var människor som bodde där. När de kom in, så fick de se en stor jätte. Den jätten var blind. Han kände att folk hade kommit in och sade att / det luktade kristet. Då bad han att han skulle få hälsa på dem. De vågade inte att ta jätten i hand. De hade ett järn som de värmde. Så stack de det i handen på jätten. Han tyckte att de var både hårda och varma i händerna. Så frågade han dem om de ville uträtta ett ärende. Det lovade de att gö- ra. Han lämnade dem ett dyrbart skrin och sade, att det ville han skänka till kyrkan. Så bad han, att när de kom hem så skulle de ställa det i kyrkan. Di skulle inte få öppna det på vägen. När de kom till sin hemtrakt, så blev de nyfikna på skrinet och öppnade det. Då var det inte annat än eld i det.