Transkriberad uppteckning

Jag var sjöman ett tag. Ombord fick en inte skram- la eller skrika och föra hals sedan det blivit mörkt om kvällen. Särskilt om en låg i hamn, så skulle en hålla tyst. När en var till sjös eller låg i hamn, så fick en inte kasta hett vatten i sjön. Gjorde en det, så skulle det bli otur för en. Många av de gamla skep- parna trodde på detta skrock. De trodde att havs- frun skulle hämnas och att en skulle komma ut för någon olycka på resan. En gång gjorde jag det. Vi gick på älven (Göta älv). Så gick vi till Ma- riestad. Vi hade fått ett par supar och tyckte att vi skulle skoja med skepparen. Men det skulle vi inte ha gjort. På natten började det att slå i taklen och masterna, så vi fick ingen ro på / hela natten. Frampå morgonen blev det en storm, så jag trodde att både master och båt skulle blåsa bort. Vi kunde inte komma ur hamnen på flera dagar. Granris var det värsta som en skeppare fick se i lasten. Det betydde att fartyget skulle gå under.