Transkriberad uppteckning

De gamla förbjöd en att störa svalorna och röra deras bo. Om en var elak mot dem, så fick inte kreaturen någon trivsel. Tomtormen fick en inte slå ihjäl. Han skulle leva för att en skulle ha tur med kreaturen. Skata fick en heller inte skada. Om skatan byggde i trädet alldeles inpå väggarna så fick en inte ta ned boet. Var inte bra om han flyttade från en. Det kunde bli otur med kreaturen, så att en mistade något av dem. Skatan var tjuvaktig. Han ville ta allt som det blänkte i. Så många ägg som en tog från skatan, så många djur skulle en mista. Far och mor var så rädda för att jag skulle gå upp i nå- got skatbo och göra illa. Skatan var borta en tid på året och då var han till Skam. Han hade / skatorna för plogen och plöjde med dem. Men en tyckte om att ha skata. Om de flyttade var det inte bra. Ska- torna såg mer än än andra djur. Om det kom något spö- ke i närheten så skuttar de. Det var styggt när skatorna skrattade högsta natten. Varg fanns inte, som jag minns. De försvann i mina föräldrars tid. Folk högg ned skogen, så de hade inte något att gömma sig i. De drev uppåt Norden. Däri- från hade de kommit en gång. Allt ont så kom det från det hållet. Om hästen fick kolik, så skulle en ge honom lekatt- kött. En torkade köttet, se'n rev en eller stötte sönder det till pulver. Sådant pulver hade en i brännvin eller kaffe och gav hästen in. - Lekatten skulle en akta sig för. Di påstod att han visste var pulsen satt på en. Om han blev retad, så högg han sig fast i den, så att en inte kunde få bort honom. Köttet skulle vara giftigt. Det skulle vara bra att ta blod av en flädermus och stryka på ögonen, om en hade ont i dem / Göken skulle komma i början på maj. När han hade galit nog för året, så blev det hök av honom. Han hade inte tid att ligga på äggen själv. Han lade äggen i boet för någon annan fågel. Första gången en hörde göken skulle en höra noga efter från vilket väderstreck han gal. Östagök var tröstagök, västagök var bäster gök Norrgök var sorgegök, södergök var dödergök. Om en kunde smyga sig under det träd där han satt och gal, så fick en önska sig något och det skulle en få. - Göken slutade gala, när han fick höra brynstickan. Han höll aldrig på att gala längre än till dess att folk började andtiden i höet. Om en härmade efter göken, så blev en stum. Alla gamla skulle alltid ha en brödbit i munnen eller något annat att tugga på om sommaren, när de gick ut på morgonen. Göken dåra, sade de. Gullhöna var ett litet kryp med vingar. Han hade / små prickar på vingarna. En brukade ta henne på han- den, för att hon skulle spå väder åt en. 'Gullhöna, gullhöna flyg, flyg. I morgon blir det regn, i morgon blir det regn', sade en. Om hon satt still på handen och inte gjorde sig brått, så blev det vackert väder. Kornknarren skrek kär kär kär. Di kvinnfolk som inte hade blivit gifta hade inte ro, när de dog. Det blev kornknarrar av dem.