Transkriberad uppteckning

Jag hade varit anställd några år på hotell i Oslo, eller Kristiania som det då hette, för detta hände 1905. Jag hade slutat min plats och varit hemma och återvände till Kristiania och hade ingenting för mig. Men jag kände en flicka på ett annat hotell och där hade en Kinamissionär tagit in. Han hade varit i Kina i tret- tio år och hade fått gett sig därifrån, för han hade blivit sjuk. När han bott på hotellet i några veckor, så tyckte han det började bli tråkigt att ingenting göra. Till Kina vågade han inte återvän- da, för att inte bli sjuk på nytt. Då gav flickan, jag kände, honom rådet att öppna ett hotell. Det blev han intresserad av. Och jag tillfrågades, om inte jag som sakkunnig ville hjälpa till att för- verkliga projektet. Och det hade jag ju ingenting emot. Han inköpte en fastighet vid Karl Johansgade 5 och lät omändra hela huset invändigt. Och så köptes förstås nya möbler och / allting som hör till ett hotell. Det var aldrig fråga om vad det kostade och allting betalades kontant. Hotellet kallade han Skrevsrud, för så hade en missionär hetat som han beundrade mycket. Själv hette han Emberland och det tyckte jag lät bättre. Men han ville hedra sin beundrade kollega och så fick Skrevsrud bli hotellets namn. En gång berättade han för mig i förtrolighet hur han fått så mycket pengar. Han hade kommit till Kina 1875 och upprättat en missionsstation. När den vuxit sig stark nog för att kunna stå på egna ben, så flyttade han längre inåt landet och upprättade en ny. Så fortsatte han genom åren. Slutligen kom han till ett ställe där det på en viss plats växte tre stora palmer. De stodo i tri- angel och han tyckte det var en bra plats för en missionshydda, då palmerna skuggade från tre olika håll. Han anställde några kineser för att gräva och göra en grund för huset, men de voro lata och han fick gräva det mesta själv. Härunder träffade han på något hårt i sanden och när han tittade närmare efter, fann han att han stött spaden i en nästan igenrostad järnkista. Han grävde fram kistan och konstaterade, att den var full av guld- och silversaker, hals- och armringar, buddabilder och liknande saker. Då lät han sätta en / extra botten i en av sina stora koffertar och packade ned kistans innehåll. Och så tog han en båt till England. Någon tull behövde han inte betala, för han hade missionärspass. Det blev ingen visi- tation. Det visade sig att det var en verklig skatt han hade funnit. Brittiska muséet i London betalade honom en million kronor för kistans innehåll. Och så reste han hem till Norge för att rekre- era sig. Några bekymmer för sin utkomst behövde han inte ha. Han bad mig att inte tala om historien med skattefyndet. Men nu är han död sedan flera år, så nu tycker jag inte det kan gö- ra något. Hans hotell Skrevsrud finns fortfarande vid Karl Johans- gade 5.