Transkriberad uppteckning

En gammalt hu man brukat tända eldar på bergen på påskafton. Minns inte att det var nå- gon annan kväll under året än påskafton som man tände sådana eldar. Och det gjorde man för att det var en vana från förfäderna. Eldarna, för det var flera, tänder på bergen. Ju högre man kunde komme med elden ju bättre, för dessto längre längre syn- tes den omkring. Och det var tävlan mellan olika pojklag om den största elden och finaste brasan Lindalabergen, Gråberget, Masthuggsberget, Stig- bergsåsen samt vid Åsgatan var sådana plat- ser där eldar brukade tändas. Redan strax efter jul när man började kasta ut julgranarna, så togo småpojkarna till att samla. / sådana för bränsle. Det var stor iver med att sam- la och lägga i hög. Man gömde dem i uthus och var man kunde hitta en någorlunda säker plats. Det ena laget måste gömma sina granar från ett annat. Kunde det ena laget komma åt att stjäla från det andra så höll en sig inte för gott till det. Och vid samlandet av brända fick skeppas vuxen tjärtunna följa med som dog pris. Bland yngre som äldre pojkar strävade man efter att ha den största och vackraste elden. Vid elden avkunnades gevärsskott. Så gjorde man ###. Dem förekom också vid eldarna. Superi och slagsmål florerade också vid dessa eldar. Det brukade nämligen vara mycket folk. Elden kallades för påskeld. Det första bru- ket av denna eld ligger så långt tillbaka att ingen har det i minne. Det är ett gammalt bruk som inte är riktigt utdött ännu. Men nuförtiden håller polisen så hårt efter sådant eldande / för man är rädd för eldsvådor. I bättre mans hem tog man in lena kvistar och satte i vatten för att det skulle bli löv till påsk. Det minns jag i min barndom. Kallades för påskris. Det var björkkvista, man tog in. Dessa brötos i skogen utom staden. Sen fram- på 1900-talet började man saluföra sådant vis på torgen. Och så styrde man ut det med färgade fjädrar, och pappersremsor. Och på senne år har man även ### ut det med konstgjorda kycklingar.