Långelanda, Bohuslän
STORTJUVEN BERNT SVAN.
STORTJUVEN BERNT SVAN.
Stortjuven Bernt Olson Svan var född den 4 juni 1790, han var son
av bonden Olof Kristenson i Ängås, av vilken han ärvde 1/3 hemman Ängås
i Långelanda socken.
Svan var gift med Maja Arvidsdotter, från Trätte, Långelanda, och
ärvde även på den sidan.
Fylleri, slagsmål, stöld och bedrägeri var Svans liv, och efter 3
år var Svan kvitt hemmanet, såväl som all lös egendom. Han antogs till
soldat vid Söd. Comp. i Bohusläns Regemente men avskedades om ett par år.
Kroppsstyrka hade Svan, och stal gjorde han när och fjärran. På flera
ställen gick han in och tog vad helst han ville utan att kunna övermannas
eller överbevisas. Svan specialiserade sig särskilt på att stjäla silver,
som han sedan sålde i Göteborg.
En gång när Svan i sällskap med en stortjuv, som gick under namnet
"Blåögen", var på väg till Göteborg för att sälja tjuvgods och om
natten kommit till Hisingen, fingo de på en bondgård se att det brann
ljus. Svan och Blåögen stegade då dit, och genom fönstret sågo de att
en gumma höll på med att koka grynkorv. När gumman avlägsnade sig, gingo
de in i köket, den ene höll upp en tomsäck och den andre hällde grytans
innehåll i säcken. Glada över bytet styrde de kosan till närmaste ladu-
gård, och som de voro hungriga läto de korven sig väl smaka. Men detta
höll på att bli deras död, korven var inte halvkokt.
Svan var tilltalad för att han givit en blind gubbe från Burås
nattvarden med brännvin, och detta fick han sona med 20 par spö och
uppenbar kyrkoplikt.
En gång var Svan åtalad för tjuvnadsbrott, men i brist på bevis kunde
han inte fällas. Dåvarande domaren Engelhart hade då yttrat att det är
ingenting som hjälper på honom annat än ett kok bondestryk.
Torsdagen den 16 januari 1831 kl. 1/2 8 på kvällen kom Svan till Svane-
sunds Gästgivaregård i sällskap med bonden Olof Berntson i Gömme. Några
gubbar överföllo Svan och misshandlade honom, men Svan slet sig lös och
gömde sig under båtbryggan, men en piga förrådde honom. Svan blev fram-
dragen och på nytt misshandlad. Under tiden kom hemmansäg. Abraham Anders-
son i Möltorp dit och yttrade "vad gör ni med gubben", de andra frågade
"håller du med tjuvar så skall du få likadant". Då sprang denne Abraham
Andersson på Svans bröst och trampade sista livsgnistan ur honom. För att
vara säkra på att Svan var död tände de en fjäder och höll under näsan
för att se om han reagerade.
Bland åsyna vittnen till händelsen var Olof Berntson i Kollungeröd.
De som slogo ihjäl Svan fingo inget straff för sitt brott utan det
ansågs att de hade gjort en god gärning, så fruktad och hatad var Svan.
Sonen tog senare hand om liket. Svan torde den sista tiden ha bott på
Redgårdsnäs, Trätte.
Till saken hör att det var brännvinsutskänkning på Svanesund. Den
tog slut när Br. Thorborn år 1882 sålde gården till Simon Hedström
i Varekil. Hedström erbjöd sig att betala kommunalskatten för Långelanda
kommun om han finge ha rättigheterna kvar, men det blev ett bleklagt nej.
Det har varit till stor välsignelse för dem som bygga och bo på Orust att
spriträttigheterna blivit indragna på Svanesund, Assmunneröd och Nösund.
Ängebacken den 24/3 1947
Albert Berntson.
/
Av ogärningar som förövades i början av 1800-talet var ett postrån
vid Kattleberg i närheten av Älvängens station å bandelen Trollhättan-
Göteborg.
Rånmördarna hette Björk och Netsén, de blevo snart fast och dömdes
till döden. På den tiden var det brukligt att brottet skulle sonas där
gärningen blivit begången.
Min hustrus morfar Olle Olsson, Listaskogen, Bäve socken, född 1805,
berättade därom att han, då tjugoåring, skjutsade häradshövdingen för
Sunnervikens Domsaga till avrättningsplatsen och själv åsåg avrättningen.
Å Kattlebergs ägor var stupstocken rest och domare, skarprättare, läkare,
bödelsdrängen och vittnen samlade.
Så framfördes en fånge, han gick mellan en präst och fångvaktaren,
skarprättaren tog på sig ett par vita handskar, uppmanade fången att lägga
sig ned och yttrade: "oskyldig är jag till denne mannens blod". Så lät han
bilan falla, när huvudet föll sprang en läkare fram och tog detsamma,
troligen för medicinsk undersökning.
När skarprättaren utfört första avrättningen, drog han av sig handskarna
och kastade dem till bödelsdrängen och tog på sig ett par nya handskar,
så framfördes den andre fången och samma ceremoni vidtogs.
Ängebacken den 21/3 1947
Albert Berntson
