Transkriberad uppteckning

Somliga ville inte ha julgranen stående längre än till trettonhelgen. Hon blev gammal och barrade från sig. Så ville man bli av med henne för utrymmets skull. Eljest var det vanligast, att hon fick stå till tjugondag Knut. Om det var snö och lämpligt väder den helgen så kun- de man få se många fina ekipage – hela slädpar- tier åka genom staden. Dels var det stadsbor som fann nöje i att ta sig en åktur och dels var det lantbor som passade på att ta sig en titt in till sta'n och hälsa på släkt eller bekanta. Det var vanligen herr- skapsfolk som hade slädpartier. Men även andra kun- de leja åkare och ordna slädparti någon gång. De kör- de så långt de tyckte att de hade nöje av att åka. Det var vackert att se när herrskapsfolk kom. De ha- -de / stora granna slädnät över hästarna. Slädnäten voro tunna och vita. Det var breda spetsar på dem. 'Tjugondag Knut ä jula slut.' Se'n fick man inte hål- la på att fira jul längre. Då gick man tillbaka till de vanliga vardagssyslorna och arbetena. Då ha- de man barnbjudningar i hemmen. Barnens kamrater fick komma och dansa med omkring julgranen. Små på- sar med karameller och pepparkakor och andra godsa- ker skickades med barnen hem.