Transkriberad uppteckning

Det var en Kalle Ros och hans käring som brukade gå omkring. Käringen tiggde och gubben sålde strumpor och tyg. Han gjorde ståltrådsarbeten, och hade man något lite som skulle förtenas så gjorde han det också. Det var inga tattare bosatta här i socknen. Det var bara sådana som strök omkring. De kunde komma någon gång på året. Så var det en skojare som hette Rick. Det var också en riktig tattare. När han kom med sin familj, så fick man full stugan i folk. Tattarna var inte farliga om man gick dem till mötes. Men var det så att de blev nekade något så kom humöret på dem genast. Detta visste man så väl, så man brukade ge dem något, för att man skulle bli av med dem så fort som möjligt. Det var ett otrevligt följe, för de hade både löss och annan otrevlighet med sig. / När de hade gått, så brukade fruntimmer bränna med en vedbrand där de hade suttit, så ställde man ut stolen en stund. Tattarna hade sina ställen, som de brukade ta in på. Somliga var inte så noga, än de tog emot dem och lät dem logera. Di höll före att käringarna kunde trolla. De brukade hota med det, att det inte skulle gå en väl, för de kunde ställa så, att en fick alla slags olyckor. Låg det något i vägen och de inte precis var sedda, så tog de det. De var tjuvaktiga och fula på det viset. Det var inte att lita på. Ljögo gjorde de också från det ena stället till det andra.