KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Adolf Johansson (f. 1883)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De som hade säd otröskad brukade vara uppe och trö- ska. Eljest brukade man ställa med julveden. Man var uppe bittida. Det var inte på många ställen man hade den seden kvar att lägga halm på golvet. Men på enstaka stäl- len förekom det. Det var roligt för barnen att få leka i halmen. I mitt hem hade de allt lagt bort det. Julgranen var vanlig över allt. Det var då som nu. Men man hade inte så mycket att hänga i den. Det var flagga, papper och papperskarameller och någon glas- kula. Vörtbröd bakades. Sådant bröd bakades inte annat än om jul. Så bakade man av sammalt rågmjöl och av siktat rågmjöl och något litet vetemjöl. Av alla dessa slag skulle vi barn ha i vår julhög, fast dessa / bröd bakades mindre. Kreaturen utfodrades särskilt om julkvällen. De skulle veta om det var jul. Och det talade man om för dom när de fick höet. Alla djur fick extra. Fåren fick gott hö och hästen havre. Man fick inte glöm- ma något levande den dagen. Mamma tala om att man brukat tända ett ljus för vardera maken. Det fick brinna hela natten. Om mannens ljus var det kortare eller om det brunnit ut först, så skul- le han dö först och tvärt om. Julbrasan bestod av björkved. En stor brasa tän- des, som brann medan man åt om kvällen. De döda kom om julnatten. Man dukade inte av bor- det. De skulle ha festligt när de kom.

Socken Landvetters
Landskap Västergötland
Härad Sävedals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR