Transkriberad uppteckning

I min barndom minns jag att man bru- kade att bli så skrämd julaftonskväll. Då kom julegubben. Han var klädd i trasor och hade skråbukansikte på sig med långt skägg. En stor käpp hade han i handen. Om man låtsades att inte vilja ge honom något, så ho- tade han med käppen, slog i bord och bänkar. När han hade fått brännvin, så gick han. På ryggen hade han en påse. Han bad alltid efter något. Om Knut och Felix var pojkar och även äldre ut- klädda och gick i stugorna. "Nu kommer Knud å kör jula ut," sade man, när den första knut- gubben kom. – Barnen klädde ut sig. De fick pengar, när de kom.