Transkriberad uppteckning

Orsaken varför man använde blodiglar var som man kallade det dåligt blod. Då man skadat sig eller hade tandvärk, satte man iglar på sig. De gjorde or- dentligt rent och patienterna påstodo, att de mådde utmärkt efter behandling- en. Sedan de mättat sig med varfyllt blod, måste iglarna krammas ur så väl som möjligt, i annat fall dogo de. I mitt barndomshem hade vi till grannar en underlig famlij, bestående av sju eller åtta gamla ogifta syskon. De voro alla ovanligt storväxta med grova röster och det påstods, att de voro av jättesläkt. En av dem var en s. k. klok gubbe. Han hade blodiglar och han drog ut tänder på folk. Han använde vid tandutdragningen ett rysligt instrument, som han kallade nyckel. Iglarna förvarades i en flaska med vatten som fick bytas rätt ofta. Hur det gick till, när iglarna anbringades på det sjuka stället vet jag ej. Jag fick aldrig följa med mor, när hon gick till Jon-Johan och lät honom / sätta på sig iglar. Iglarna fångades på så sätt, hörde jag i min barndom berättas, att man med bara fötter gick ut i vattnet, där iglarna funnos. Då sögo de sig fast i benen och fångades sålunda. Man kunde också köpa dem på apo- tek. Övriga frågor om iglar kan jag ej besvara.