Transkriberad uppteckning

En gång när farfar hade varit ute och fis- kat, så fick han se ett sådant fint kvinnfolk, som stod på stranden. Det var mot solnedgången. Hon stod och kammade sig. Det såg ut som om hon hade silver i håret. Det glänste i det som i silvertrådar. När farfar ha- de kommit i land med båten så skul- le han se efter, vad det var för frun- timmer. Men då kunde han inte se hen- ne mer. Hon var alldeles försvunnen. Då förstod han, att det var havsfrun som han hade sett. Det brukade inte slå fel än det blev hårt väder, när hon hade visat sig. Ibland var hon ute i en båt.