KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Främmestads, Västergötland 1945

Festeldar

Berättare: Fru Maria Hason (f. 1874)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Barn och ungdom tände eldar ute påskafton, Kristi him- melfärds afton och Valborgsmässo afton och dansade kring eldarna. Tjärtunnor tände de bara om påsk.

Socken Främmestads
Landskap Västergötland
Härad Viste hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Festeldar

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Främmestads, Västergötland

Läkekonst

Blodiglar tog de i bäckar. Det var en barnemorska, Sofi i Lilla Åsbo, som hade iglar och satte på folk. Hon gick och va'a i bäcken, så kom de och bet sej fast i hennes ben. De trodde att sjuklig blod samla- de sig på den fläcken, där det gjorde ont, och den bloden skulle iglarna suga ut. – Vi var så rädda, när vi va'a i bäcken. Det heter "pulsa i snön" men "vaa i bäcken". Vet inte att någon hade koppkorn. Tandvärk – De gick till en klok gubbe, en torpare som hette Jösse. Han hade en nyckel, som han drog ut tänder med. I träd har de satt in sjukdom i träd. Jag minns en ek mittför smedjan. De sågade ner den. Då fann de en forts. / näsduk, som någon hade borrat i eken och stoppat in och pluggat igen. Didrika-Hilma botade engelska sjukan. Hon var av "tater" (tattarsläkt). Hennes svärfar hette Didrik. Hon skulle ha nio sorters garn, som hon knöt knutar på, och hon klippte alla naglarna på både fingrar och tår på barnet och en hårlock och så skulle hon ha en tioöring och allt detta la hon i en av barnets skjor- tor och lindade ihop. "Jag ska inte gå så långt mä't," sa hon. Så tog hon 2 kronor i betalning. Barnet fick strax matlust och allt.

1947 Läs sägen →
Främmestads, Västergötland

Engelska sjukan

Didrika-Hilma botade engelska sjukan. Hon var av "tater". Hennes svärfar hette Didrik. Hon skulle ha nio sorters garn, som hon knöt knutar på, och hon klippte alla naglarna på både fingrar och tår på barnet och en hårlock, och så skulle hon ha en tioöring, och allt detta la' hon i en av barnets skjortor och lindade ihop. "Jag ska inte gå så långt mä't", sa hon. Så tog hon två kronor i betalning. Barnet fick strax matlust och allt.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //