Transkriberad uppteckning

Jag följde med en hop stjärngossar en gång, när jag var åtta eller tio år. Herodes hade en stor, fin hatt och värja och en hop ordenstecken på bröstet. Så var det Morjelands konung. De hade var sin betjänt. Så de tre vise männen och Josef och Judas. Det var bara Josef, som sotat sej, och han satt på golvet och hyvlade med något, han hade. Judas hade pungen, som han samlade pengar i. Stjärnan var taggeter (taggig) runt omkring och det var ljus inne i, och det var en vev i stjärnan, som de drog på. Då de kom fram till en gård, ställde de sej vid fönstret och sjöng: De vise män och konungar från Österland, de kommo ifrån Midian till Betlehem - Jag kommer inte ihåg mycket av det de sjöng, men ett / var: "Se huru hurtig han står, huru han Herodes tillbedja må." Fylla och elände regerade. De var likså på snusen, när de gick hem, för de fick brännvin överallt. Var det på något ställe, de inte ville öppna för dem, sjöng de: Vi se på eran korssten grå, att I har inte en brännvinstår. Staffan red de annandag jul. Minns ej visan. De gick allmänt hos bönderna och måkade i fähusen. Där de inte blev trakterade, gjorde de ont, bar in foraget i lagården, så de höll på att köva kräka, och måkade in gödsel åt fähuset. På ett ställe tog de ett par kärrehjul, tog ut tromma (?), och satte dem skrefle på lagårdstaket.