Transkriberad uppteckning

När jag var liten, talte mina föräldrar på att det var en i Resteröd, som hade en ceremoni för sej, för att inte råttorna skulle äta upp säden. Han tog den första ne- ken och slog i marken och sa: "Va' ska råtta' ha te mat?" Sen svarade han själv: "Ben å bark i bŭnerot." (Bŭneroten är en sorts stor växt med starka rötter, blir en aln hög och mycket mer.) Tröskeködd kallade de den, som slog sista slaget, när de tröskade det sista. Det var försmädligt att bli. Spanntröskade gjorde många när jag var ung. Först mät- te de upp åt ägaren åtta eller nio sättingar, sen fick de den nionde eller tionde. Jag var elva, då jag började tröska. Vi började tröska vid ljus klockan två eller tre på morron, och sen höll / vi på till klockan sju. Då skulle far ut till sitt arbete. Han var långsågare. De sågade plank och bräder för hand då; gick till bönder som ville ha sågat. Vet ej att man avsiktligt lämnat strån eller en nek kvar på fältet.