Transkriberad uppteckning

Där gick en jungfru uti en hage, till henne kom där en ung sjöman. "Och varför går ni så här allena? Giv mig sitt hjärta, som jag begär!" "På er begäran kan jag ej svara, ty därtill är jag av för ringa stånd Er tjänarinna kan jag väl vara, men allrakärestan kan jag ej bli". "Jag har en vän, ja om han lever, som för sju år sen drog bort från mig Ja, lever han, så har han mitt hjärta, och är han död, så har Gud hans själ". / "Jag är den vännen, som för sju år sen, som för sju år sen drog bort från dig. Kom sköna jungru i mina armar. Jag är den vännen, ja visserlig. "Och är det sanning allt som du säger, så vis mej ringen du av mej fick!" "Se här är handen och här är fingret, och här är ringen, som jag av dej fick!" Och jungrun skådar, hon skådar ringen till dess hon bleknande föll till jord. Då han henne på sina armar och kysste henne så innerlig. Ja flickor hören, ja flickor alla, lägg denna visan uppå ert sinn! Och varen trogna mot era gossar, Som denna flicka mot gossen sin!