Transkriberad uppteckning

Jag gick i skolan i alla husen i roten. Det var i Hasslerås, Buarås, Vrestaby och Sundet. Det var en rote. Det var skola en vecka på varje ställe. Vi började, när vi var sju år men fick gå i många år. Det var småskola bara. Lärarinnan hette Matilda Olsson och var från Svarte- borg i Bohuslän. Hon var la 40 år. Vi var från klockan 9 till 12 och från 1 till 4. Vi gick hem på rasten och åt middag. Då åt lärarinnan middag på stället, där skolan var. Så hände det, att såna som hade små ställen inte kunde ta emot, och då fick de vara i fjorton dar på ett ställe. Lärarinnan fick mycket bättre mat än de hade själva. Hon fick in maten till sej i rummet, där hon hade sko- lan. Hon fick kött, fläsk, potatis, smör, bröd, ost. / Vi hade träskor på fötterna allihop, när vi gick i skolan. Vi tog av oss dem i förstun och satt i strumplästen eller barfota. Vi fick inte göra annat än läsa. Vi hade läsebok, testamentet, katekesen och Biblisk historia. Vi hade läxor i Schartaus, dubbla Schärten kallade de den. Det var de stackare, som aldrig kunde lära sej. Hon ha- de en linjal och smällde den på huvet eller på kä- ken med den. Men så sträng var hon inte just. På de ledia månaderna fick hon hyra. Hon hållde skola så länge, hon orkade. Till slut flyttade hon till Göteborg. I folkskola gick jag för Svensson. Han bodde i Land- vetters by, men han hade flera skolor, mindre och större. Då hade vi ett rejält skolhus i den byn där jag är född, Hasslerås. Dit kom han en gång i veckan, varje onsdag. Han hade en och en kvarts timmes väg att gå dit. Då var vi så pass lärda, så vi behövde inte gå många gånger för Svensson. Vi gick tills vi var 14 år. Han var sträng på ett vis, men han hade sånt gehör med sig, så det var / inte lönt de gjorde något förfång. Så han behövde inte använda rottingen. Han var snäll och religiös. En gång blev han så arg, när han fick se att ett par tö- ser satt en ros i bröstet. ” I ska inte klä’ er till brud, innan I har gått och läst först”, sa han. Vi hade ingen mat med oss till skolläraren, men när terminen var slut, offrade vi till honom 50 öre eller en krona vardera. Vi var väl tretti barn, alla på en gång. När de slutat för lärarinnorna, tog han an barnen. Vi fick lä- ra skriva, räkna och läsa i bibeln, och han frågade grund lika mycket som en präst. Kristendom hade vi mycket. Vi hade sex veckor fritt från midsommar till i au- gusti. Så slutade vi på november och började igen i slutet av januari. Vi hade matsäck med oss, bröd och mjölk – i en glasflaska – och någon smörgås. En fick laga att en hade lite till barna. Examen var det två gånger om året, vid midsommar och före jul. Vi fick gå dit allihop, det var så lång väg, så det tog två timmar. Då var prosten där, för det var i skol- / huset i Landvetter. Vi kom inte hem, innan klockan 8 på kvällen. Prosten avgjorde, vilka som skulle flytta. Vi läste ingen historia eller naturlära och hade ingen gymnastik. Men vi fick läsa på karta (geografi). Mamma kunde inte skriva, men pappa. Läsa kun- de de lika bra som vi. Pappa var mycket beläsen. Han hade Norborgs postilla, Arndts Sanna kristendom, Roos Morgon- och aftonbetraktelser, som en av oss läste ur morgon och kväll. Så hade han Schartaus postilla, och när vi kom hem från kyrkan var det alltid att göra reda för ingång och psalmer. Pappa hade förhör med oss, då vi var mindre. alla skulle ha fram testamentet och ha rätt på det verset, där ingången stod. Det fanns barn, som gick tills de var tio – tolv år och aldrig gjorde ett handtag. Det var sådana, som hade äldre syskon. Men hemma började vi hur tidigt som helst. Vi fick arbeta på jorden, hacka ner säd, lägga po- täter och ta upp potäter. Pappa var uppe tidigt om morg- narna klockan 5 och slog sönder stenar, grävde upp och / slog sönder, och vi barn fick bära bort dem. Han tog upp dem med järnstånga. Vi la dem i stensgärdsgårdar och bort i stendika i markerna. Vi bodde på ett torp under Hass- lerås. Vika hette det, för sjön – Östersjön – låg alldeles intill. Det var vackert där på morron, när solen sken och sjön stod svart. Många hade ekor på sjön, och på söndagskväl- larna var de ute på sjön och spelade och sjöng.