Transkriberad uppteckning

Forsströmskan var från Forshälla. Hon gick på Orust och sålde siktar och såll. Mormor berättade, att hon kom till hennes föräldrahem Backa i Myckleby och då sa mor- mors mor: "Nu kommer den stygga Forsströmskan," Hon ha- de många ringar på fingrarna och satt och trumma och sjöng en bröllopsvisa: "Svärfar vill ha allt på karavis, han har låtit slakta en feter gris" o. s. v. Olle Bollén berättade, att en gång när han var på ting- et i Svanesund, stod Forsströmskan inför rätta, för någ- ra tattare hade gjort inbrott på en gård, som heter Öberg. De hade kommit om natten och varit sotade i ansiktet. Någon i huset hade sprungit till ett grannställe och lå- nat en bössa, och när han sköt i luften med den, blev de / rädde och sprang. Någon dag senare blev Forsströmskan gripen på Orust och då hade hon karlkläder på sej och dolk och kniv. Men hon nekade blankt, att hon hade varit med om inbrottet. Hon kom emellertid inför rätta. Som hon kom- mit fram inför domaren, började hon dra upp den ena kjo- len efter den andra, tills hon kom till den innersta; i den hade hon en taska, och ur den tog hon upp en snus- dosa, knackade på locket med knogarna och sa: "Var så god, nådig lagman, och tag en pris, innan vi börjar!" Bollén berättade också, att när hon kom på sina turnéer till Orust, slog hon sej ner på något ställe och skickade bud till gårdarna, att hon var kommen och att de kunde komma med sin tribut till henne, för att hon inte skulle förtrolla för dem. Och de vågade inte annat än komma med de varor, hon begärde. Hon kom till en gubbe i Ottesdala nära Myckleby kyrka, som var rätt skrockfull. Hon gick omkring går- den och såg sej om, och sen kom hon in till gubben och sa, att det var trolltyg i lagården, så han kunde inte / få någon tur med kreaturen. Men hon skulle kunna för- driva den onde, om hon fick något in natura. Hon sa till honom på kvällen, att han skulle gå ut och ställa sej nära lagården, och det gjorde han. Forsströmskan gick in i lagården. Rätt vad det var fick gubben se en eldstråle, som gick från en glugg i lagårdsväggen och i en båge över Myckleby kyrka. - Det var nog en fyrverkeri- pjäs. Det fanns tattare, som gick omkring och sålde så- dana. Forsströmskan var av släkten Ros. Det var i min barndom, då berättade en bror till min mormor, omkring sjutti år gammal, att han fick besök av Forsströmskan en kväll han var ensam hemma. Hon kom- menderade honom att sätta på kaffe. Själv hade hon bränn- vin. De pokulerade tillsammans, och hon blev livad. Hon berättade om sina bravader. Hon talte om, att hon hade tagit livet av en karl, som hon haft i sällskap, men som var för feg. Och att hon stulit en häst på Kung- älvs marknad och kört därifrån på släde. Och att hon / varit i Uddevalla och stått på torget och sålt bränn- vin och kaffe. Hon hade dubbla bottnar i kitteln, så det var två rum i den, ett för brännvin och ett för kaf- fe. När polisen kom, slog hon upp kaffe åt honom. Hon sa till gubben: "Du ska inte vara rädd för mej, för du har inget, som jag vill skitna mina nypor på!" En gång satt Forsströmskan på bekännelse på vatten och bröd. Hon nekade. De fick släppa henne. När hon gick, sa hon: "Nu sket de sej upp i otta." Det var ett tattarfölje av en släkt, som bor i Möln- dal nu. De gjorde inbrott i en gård på Orust en natt. Någon i gården hade ett gevär och sköt ett skott på måfå, och det träffade en ung tattare, så han dog. Hans mor var med, och hon skar huvudet av liket och tog med sig det, för att det inte skulle röjas, vil- ka som gjort inbrottet. Detta kom fram vid rättegång- en sedan. Tattare tog livet av en karl på Svanesund. Det var en / tjuv, som inte var mycket att hålla på. Först trodde de, att de hade slagit ihjäl honom, men han hade kvicknat till och gömt sej under en bro. Sedan hade en piga observerat, att han kröp fram och talat om det för tattarna. Då gav de sig ut och trampade ihjäl honom. De fick inget straff för det.