Transkriberad uppteckning

Mamma berätta om att finnar de kunne allt trolla. De va en fin- ne som vandra omkring här - ja vet inte om han hade nått å sälja, de kanske han hade. Så kom han te ett ställe - de va Äng allde- les inve Henån häri Röra. Å på de stället, när han kom in, där sto ett stort fat mä "öre" på bort, dä va laxöre. Å finnen ba om mat å husrum, men han ble nekad. Då sa han: - Dä ska ja säja, att I kommer allri å feska öre i Ängs å mer. Å så ble de - de feck då inga på många, många, flere år. Om de får nåra nu, de vet ja då inte. Dom va allti rädda för finnar, berätta mamma, å dom fleste våga då inte neka å ge dom nått, när di ba om. Va de sant detta här så kunne de då trolla - dä gevet. Ja hörde, när ja va liden, att dä skulla ha gått nåra finn- gobba förbi ett körkbögge - ja menns då inte om de va vår körka, ja tror nästan dä va Dragsmarks körka, men ja ä inte säker på´t. / Å när dom geck förbi där, feck den ene nått i huvet - dä va nån utå arbetarna som kasta de på´n. Då roba han opp te dum: - Vem va dä sum kasta? Å den som kastat skölla´t på en liden, på en liden pôjk, sum va mä å hjälpte te. Men då sa finnen: - Nä, dä går inte. Du ska dyrt få betalat. Å han trella ner frå körka, å han ble invalid å feck legga så länge han levde.