KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julen

Berättare: Edvard Olausson (f. 1877)
Upptecknare: Johan Pettersson

Transkriberad uppteckning

På Julafton la man förr in julhalmen. De va till påmin- nelse om halmen på Jesu krubba. På halmen sov man å där låg man över juldagarna å där lekte man också å drog krok. Lille Jul e Knutdagen, men då gav man inte gåver, men man plundra granen då. Julgranen har inte funnits här så värst länge, ungefär en femti år å då kom seden från städerna. Innan dess hade man bara talgljus å julkrona. Vi hade ett par gamla mäs- singsljusstakar, som togs fram å putsades varje jul. Tiden före Jul bryggade man, å man hadde starkt jäl. - Var å en fick sin julkaka, en te vart barn. Den rörde de inte, utan man satte ett spett i me något djur upptill. De va finast å ha längst spett. Sen åt man julkakan. Var å en fick också en liten julost. På Knut- / dagen tog julen slut. "Julen stog som en hällristning i allas minne."

Socken Klövedals
Landskap Bohuslän
Härad Tjörns hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julen

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //