Transkriberad uppteckning

Det var vid Landvetters gästgivargård där ån går högt upp mot landsvägen. Där låg en stock och så var det en man som sa att han skul- le krypa genom stocken. Han kröp bredvid, men de som såg på kunde inte se annat än att han kröp genom stocken. Då kom där en kvinna och hon frågade varför de titta’ så. Då sa de att det är en som kryper genom stocken. då skrattade kvin- nan och sa: ”Ser I inte att han kryper breve stocken”. Ett ögonblick efteråt började kvinnan dra upp kjo- larna. Mannen hade förvänt synen på henne, så att hon tyckte hon stod i vatten. / Det var en som kunde trolla. en gång hade han varit i skogen o. jagat. Då kom där ett fruntimmer, som hade vart o. mjölkat. Han ville inte visa sej o. la’ sej tvärs över vägen o. kvinnan tyckte att där låg ett kullfallet träd. Då kom där också en karl, som skulle till skogen o. hugga. Då sa’ kvinnan: ”Det har fallit ett träd över vägen o. det har ju inte blåst”. Då sa’ karlen: ”Ja då får la ja’ ta o. hugga bort de’ så pojka kommer fram mä oxa (hästa?). ” Men då måste gubben ge sej till- känna o. då fick de se vad det var för ett vind- fälle. Detta har min far berättat, han var född 1852. (J. Bengtsson, Snåkered, berättar samma historia, men så att gubben var i skogen o. skulle stjäla o. blev överraskad av fruntimmer från Kopparbo, Härryda. De skulle gå åt skogen o. plocka bär.)