Transkriberad uppteckning

Di barna, di barna, när en skeckar dom te körka så går dom te kvarna. Höstanatta o. barnaröva kan en aldri lita på. Valpa får tänder. De växer inte vet o. vägger på en gång. Ongdomen rasar te den blir femti år o. sen blir dom sprettane ga’na Den ene töcker om mora o. den andre om dotern o. så blir dom gefta bägge två. / En ska titta efter fästemöa i gösselstan o. inte i körkedörra. (Man ska se efter om hon duger till att arbeta och inte efter hur fin hon är) Köss mej på månda. Armbågsstötar o. änkemanssorger e svåra, men di går snart över. Ingen e så dåli som när han ska gifta sej, o. ingen e bättre än när han e dö. När det regnar välling har den fattie inga ski. De e la bätter o. gå inne för bare maten än gå ute o. inget få. En får la rätta mun efter matsäcken. / Har en sele, så får la en häst. En liten kan göra möt mens en stor vän- ner sej om. Smått o. trått så tar de. Lite snett inte lett Den late o. den fete har allti ont o. hete. För lata svin e jola allti frôsen. Kyrkans granne e sist framme. Han e så lat så han iss inte skrubba sej där de kliar. De e ingen botten i prästasäcken. / Stora ol o. fett fläsk fastnar inte gärna i halsen. De e svårt o. inga skjorta ha när en e vand ve en trase. Hunna o. herra stänger aldri dôra Större skepp ha la vält än mett lella baketråg. Di dommeste bönnera får di största potätera. De finns fler broketa hunna än prästens. Fint ska de vara, om de e aldri så grovt. Om än inte har mer än e såga i buken så ska den stå på tvära. / Den som via vandrar blir mangahanna var Han e inte borte mä rocken. Köper i den för dum så ger I allt ut era penga för inte De vesste våra inna era hade sagt’et Den som loktar i alla hôl får s-t i näsa. Var o. en sjonger efter sett näbb Nu ska vi vara allvarsamma o. låta snôrn rinna Var o. en skräpper å si vassvälling Ja e inte den som låter sk-a mek på näsa. / Alla svin e svarta i mörkret De e bättre o. ge hunn en bete brö än trätta mä’n. De e inte borte som rinner ur näsa i mun. Stor näsa e kongelikt, stor ända är teggarlikt. De e inte bätter ätter ål än ätter a’en fesk. De e inte näste väg dit. Inte bätter den som håller än den som slår. Söndagsklädd o. vardagsgrann, helgda o. söckna likadan. / Det e lite som grannar ögat. Den ene korpen hugger inte gä’na ut öga på den andre Först i säcken e sist ur. Den som köper så mö han ser, får sälja så mö han har. Går som en lus på e tjärater stecka. Te mer en hatar geta te bettre trivs hu. E höna ölar ( = yrar) å ett maltkorn Stäng dörra o. skjut spjället vi köper ven o. säljer aska. / En får släppa te både riset o. röggen En får la hålla se framme när mat o. stryk vankas. Förste timmen i galgen e allti värst. För säkerhets skull drager vi kissan en gång te. Han (hon) far omkring värre än de onna vä’t (= vädret) Här e ägget som den gula höna värpte. Kônstera e manga o. knepa e fler o. Gud hjälpe den som kan alla. Koka mi gryta, du känner mi syta. / Kockens rätt, när han har kokat ska han vara mätt. Den som föräter se tre ganger om da’n har aldri nå’n hälseda’. Äter bara en gång om da’n o. de e förjämman. När musa e mätt så e mjölet fräkt. En a’en gång är en skälm. Orkar en över röggen så orkar en la över rompen. Kräka e lik fôlket. Den synna kan ja spinna blår för på juleafton. (Svar då någon säger ”De va synd”) / Tron verkar trolldom. Förr ska jag spräcka en tarm än ja lämna ett grann. Ra i ra, sa käringa, när ho körde e ko te skogen. Det blir la bättre bara de onna kommer ner. För möcke heder och skam. Ga’na katter får revet skinn. De e langt häna o. dit. De går över både mål o. märke Snålheta bedrar visheta / En ska be’a om regn före midsommar, för efter midsommar kommer de ändå. Bonnens åker o. bonnens ko. (Kan man säga om en ko olovandes har gått in i sin ägares gröda, och man inte bryr sig om att köra bort den). Klanfg i gumman sa gubben när han slog käringa i vägga. Rutet e snart revet sa käringa när hu rev örat å se’ Ingen för gammal o. lära, sa käringa när ho satte se på väven när ho var femti år. En sadlater häst o. en oppsätter väv går la an o. sätta se’ på. / Akta dej för kett, sa målarn. De gick så rätt som en spik i min krôpp, sa snickare-Petter De e på hôppet en lever, sa käringa, när ho hôppa i sjön. De ger sej i ändanom, sa repslagarn. Glasens klang, sa’ skomakarn när han drack ur blötebalja. Gôtt o. få sätta sek, sa skomakarn, när han gick ifrå tavla te bor’t Här e ingen rädd, sa bonnen när han sprang för haren. / Möcke väsen o. lite ull sa bonnen när han klöppte soa. Ja känner ulla, sa Skam, när han klöppte soa. Släkta e värst, sa räven om di röe hunna. Välkommen sa vargen te geta, orkar du inte gå så får ja la bära dek. Vecka vi? sa torbaggen när han va ensam. Nu är det gjort, sa han som svor bort sek. De e så de, sa han som gjorde baljer. De går över, sa han som spydde i sån, men han som spydde i sjön, han sa: De går aldri över. / De tror vi, lägg bek på så drar de. Ja förstår, sa han som ingenting begrep. Ja kan la ti’a, sa han som aldri teg. Tjyva stjäl ifrå tjyva så mö tjyva äger och har. Här e inga tjyva hemma, di e borte o. stjäl. De va inget a’ent o. ta, sa tjyven när han tog dörra. Låsa de e för ärligt folk, de e inte för tjyva. De kan en blinn se o. en fingerlöser ta på. De kan e blinn käring känna mä sin käpp / De såg ja o. de hörde ja o. de kände ja mä käppen. Ja töcker ja ser, sa den blinne. Den kloke kan ock fela. Fram o. tebaka e lika langt. Ja plär la inte dö, sa Skoga-Lars Ila har ingen vila Han kan inte slå en vägge i en sprucken môse en gang. (Säges om en person som är särskilt tafatt när det gäller snickeri, el. d.) De e mäfött, sa han som hade träben. / De blir la nâga rå, sa käringa när ho släng- de jästen efter i onnen. De gör gôtt ve di gamle trägärsgåla, sa stenläggarn om regnet. I får giva er ro, sa majorn, när han slogs. (Det är ett ställe i Tahult som kallas för majors) En kan inte för olöcka fly när hela huset e fullt. De e bra som de e, sa han som hade ell i håret. E du kräen torparekatta, äter du inte korveskinn. Äter en se inte mätt så sleckar en se inte mätt. / När kruka går te bäcken, får ho en gang knäcken De ska vara måtta me langa näser Den ryker som en torpareskôrsten. (Säges om den som röker mycket) Skecka s-t så får en gå sjôlv Ont krut förgås inte så lätt. En ska inte kosta krut på döa höka. De växer ingen talg på träbocka. Dessa ordspråk o. ordstäv är sådana, som jag o. mina syskon hört här sedan vi var barn. / Några ordspråk o. talesätt som jag hört av per- soner från annat håll. En torn på näsa gör möt, helst om den e lang förut. De e skellna på folk o. åtaregubba. En ska inte blanna Guds gåver i lag mä maten. Åska går i magen o. slår ner i böxera. De smakar ändå kar, sa tösa när ho kösste tuppen. De va oförtänkt sa’ han som kom te himlen. De knallar o. går sa rospiggen när han satt på grunn.